Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. 1923
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest utpräglade »giv och tag»-slaget — kort sagt en serie
berg- och dalbanor.
Nedanför en av backarna var vägytan på en sträcka
av omkring 100 meter belagd med tjärmakadam, resten
bestod av vanlig gatsten. Jag gjorde c:a 170 km. i timmen,
men ej förrän det var för sent upptäckte jag, att jag skulle
komma att passera gränsen mellan de båda
beläggningarna tämligen på sned. Det var omöjligt att rätta till i
tid. Vagnen kom på sned, gjorde en helomvändning och
sladdade halvvägs av vägen, bort mot en rad
telegrafstolpar. Dutoit skulle just till att hoppa av, när vagnens
bakdel snuddade vid en telegrafstolpe. Liksom genom ett
underverk kom vagnen på rätt kurs, och ögonblicket därpå
foro vi vår väg rakt fram som om ingenting hänt. En
halv tum till, och vi skulle ha råkat ut för en
olyckshändelse så allvarlig, att jag ej ens vågar tänka därpå.
Bortsett härifrån, var tävlingen verkligen mycket
intressant, och jag var mindre trött, sedan jag vunnit den,
än jag varit efter någon annan.
1923 års upplevelser, hemförandet av Grand Prix-segern
vid Tours och icke minst den nyss relaterade underbara
räddningen ha visat mig vilken betydelsefull roll slumpen
spelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
