- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
221

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Min ankomst till Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rent ut sagt så voro de mycket dimmiga. Under den
första provkörningen kom jag ganska snart på det klara
med, att det skulle vara fullkomligt omöjligt att köra bilen,
om inte något slags vindskydd sattes upp för att skydda
mig för lufttrycket, som var nästan otroligt kraftigt.
Styrningen av vagnen var en jämförelsevis lätt sak, så länge
den gick rakt fram, men minsta vindkast kom den att
vika ur kursen, och att sedan få den tillbaka igen var
verkligen svårt.

Jag kan ej ge något bättre begrepp om hur det
kändes annat än genom en jämförelse med lotsens känslor
på en stor ångares kommandobrygga. Han signalerar till
maskinrummet att slå back. Tiden mellan denna order
till maskinrummet och det ögonblick, då båten verkligen
avbryter sin rörelse framåt och börjar backa, är avsevärd.
Under den tidrymd jag var ur kurs under ett av loppen
och rev omkull några av markeringsflaggorna, hade jag
ratten omvriden nära ett halvt varv utan att detta
föranledde någon märkbar ändring av körriktningen.

Det var tur för mig, att den slutligen lydde roder, om
ock bara gradvis. Jag blev till och med tvungen att
ytterligare rätta kursen åt motsatt håll för att få den tillbaka
i rätt riktning. Det intressanta i saken är emellertid, att
fastän denna manöver sträckte sig över kanske 400
meters längd, var den så hastigt över, att jag inte ens hann
tänka på att taga bort foten från gaspedalen eller göra
något annat än brottas med ratten, och när jag så
småningom började tänka, att det möjligen skulle kunna gå
illa för mig, och att det därför var bäst att släppa
gaspedalen, så hade vagnen redan återtagit sin ursprungliga
riktning.

Jag gick senare och tittade på stumparna av flagg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free