Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ären I ej nyfikna, frågade Lollius sina
ledsagare, att få höra judarne framlägga inför
domarsätet orsaken till osämjan?
De svarade honom, att de hade alls ingen
åtrå därefter utan föredrogo att vandra i
pelargången och vänta på prokonsuln, som helt visst
snart skulle träda ut.
— Då gör jag som ni, mina vänner,
svarade Lollius. Vi gå inte miste om någonting
intressant.
— Dessutom, tilläde han, äro icke alla de
judar inne i basilikan, hvilka kommit från
Kenkreae för att åtfölja de rättssökande. Där
hafven I en, mina vänner, igenkännlig på sin
krokiga näsa och sitt klufna skägg. Han går
på som själfva Pytia.
Och Lollius visade med fingret och med
blicken på en mager, fattigt klädd främling,
som stod och skrek inne i pelargången,
omgif-ven af en gäckande folkhop.
— I korintiska män, I förliten eder med
orätt på er visdom, som endast är dårskap. I
följen blindt edra filosofers föreskrifter, som
lära er döden och icke lifvet. I hållen icke den
naturliga lagen, och för att straffa er har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
