Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref äro desamma, som kommit fram till oss
under Pauli och Senecas namn, så måste de
nämnda kyrkofäderna antingen inte ha läst
dem eller ock haft mycket liten urskillning.
De äro ett fuskverk af en kristen, som icke
kände till någonting från Neros tid och var
absolut ur stånd att efterhärma Senecas stil.
Behöfver man väl säga, att medeltidens stora
kyrkolärare fullt och fast trodde på
historiernas sanning och på brefvens äkthet? Men
renässansens humanister hade ingen svårighet
att bevisa dessa påhitts osannolikhet och
falskhet. Det är af ringa vikt, att Joseph de
Maistre i förbigående upptagit detta gamla
skräp tillika med mycket annat. Ingen fäster
numera någon uppmärksamhet därvid, och
hädanefter är det bara i de nätta romaner, hvilka
författare, fulla af esprit och fyndighet,
af-sett för den fina världen, som den första
kyrkans apostlar ständigt och jämt konversera med
det kejserliga Roms filosofer och eleganter och
för den hänförde Petronius framlägga
kristendomens friskaste skönheter. Den Gallios
dialog, som ni nyss hört, är mindre tilltalande men
mera sann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
