Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska allmogens jakt, af Nils Keyland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna ledande öppningen. Skogsfågelstockar, harstockar o. d. hafva
placerats i vägar med fri framkomst, de senare ofta vid smyghål i
gärdesgårdar. Räfklef hafva anordnats inne i själfva gärdesgårdarna
på så sätt, att en stång med påhängda tyngder blifvit uppgillrad
Öfver ett för ändamålet inrättadt kryphål. Stockarna, hvilka
förete en mängd typiska skiljaktigheter, äro med sina ofta sinnrikt
uttänkta anordningar, de intressantaste af alla fångstredskap.
Flakar [1], hvilka förfärdigats i form af dörrar utaf hopfogade
stockar, kaflar eller plankor, hafva användts för fångst af björn,
järf, utter, mård och hermelin, gräfsvin, ekorre, hare, tjäder och
orrfågel, ripor, sparfvar o. s. v. I en del fall har flaken varit
försedd med ett motsvarande underlag; merendels har den likväl hvilat
på marken. Den uppgillras på flera olika sätt och är för fångst af
vissa »hårda» djur, såsom järf och utter, försedd med taggar.
Placeras vid ingången till gryt eller kringgärdas så, att djuret för att
komma åt betet måste vidröra gillringen.
 |
| Fig. 3. Bås eller åfall, rekonstruktion. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
