Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klotspelet i Hornborga by, Hornborga socken, Västergötland, af Jesper Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spelet börjar med, att de tvenne stamparne slå först, och
fortsättes sedan i den tur och ordning spelarne blifvit utvalde, tills
alla hunnit slå, d. v. s. kasta stenen, och kallas detta »slå framslag».
Den, som först uppnått jämt talet 24, har vunnit, men kommer man
öfver detta tal, har man som det heter »femtat», och äro alla bakslag
förlorade. Fälles vid slaget (kastningen) kungen ensam, räknas
detta för nio, men fälles han med sådan kraft, att rotändan kommer
att ligga utom leken, så räknas detta slag för 12; tager han någon
eller några andra klot (kägglor) med sig i fallet, så räknas endast
antalet fällda klot, d. v. s. kungen med en fallen »etta» eller »trea»
räknas endast för 2 o. s. v. Fälles en ensam »trea», så räknas det
för tre, men faller något mera klot i samma slag, räknas ett för
hvarje fälldt klot. Den, som ej lyckas att i framslag fälla något
klot, får ej heller deltaga i bakslag. Ingen af de i framslaget
kastade stenarna får under något förhållande flyttas från den plats,
där han fallit, förrän turen kommit för hvar och en att slå bakslag.
Som regel gällde att, när man vid framslag hade uppnått 22 eller 23,
var motspelarnes stampare skyldig att utropa: »det fattas ett!» eller
»det fattas två!» – »det skall ni i lek på!» Härmed menades, att de
af laget, som icke hade kastat, nödvändigt måste kasta sina stenar
så, att de antingen stannade i eller passerade igenom klotleken.
Lyckades man då att fälla ett eller två klot – beroende på hvad
som fattades i 24-talet – så var spelet vunnet, men fällde man flera,
så »femtades», och alla återstående spelare af laget hade då för
den omgången förlorat sina bakslag.
Vid bakslag gick det i samma tur och ordning som i framslag.
Där gällde kungen för sex, om han hamnade utom leken, men för
tre, om han föll ensam; hvarje »etta» och »trea» räknades då för ett.
Fälldes två eller flera klot, räknades endast antalet. Till regler
för bakslag gällde, att spelarens sten icke fick rulla längre bort
från leken, än att spelaren fick »spännt till kungs» eller »spännt
till lek», d. v. s. att man från den plats, där stenen låg, skulle
utsträckt utefter marken kunna med handen nå fram till eller räcka
kungen. Detta kallades »spännt till kungs». Lyckades detta, hade
man förmånen att ställa sig hvar man behagade, när man sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
