Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bröllopsseder på Gottland, af Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröllopsfirandet på Gottland samlades på ett ställe, alldenstund det säkerligen
innehåller många intressanta enskildheter för kulturhistorikern och folkloristen.
Muntliga meddelanden har jag dessutom erhållit i stor utsträckning från
olika delar af ön. Bland meddelarna må särskildt nämnas fil. stud. Arthur
Pettersson och med. stud. G. Olofsson.
Frieri och trolofning.
Husets äldre kvinnliga ledamöter hafva alltifrån flickans
tidigaste barndom varit måna om, att hos henne inplanta, hvad hon
bör iakttaga eller undvika, för att en gång bli gift. Hon får aldrig
sopa askan i spisen neråt, utan den skall sopas upp mot elden, eljest
får hon icke en vacker fästman. — Sopar man i ett hus, när hon
kommer dit, och man säger »nu sopar jag mot dig», när hon stiger
in i stugan, kan hon icke bli gift det året. — Hon skall alltid vara
snäll mot kattorna, eljest får hon icke vackert bröllopsväder. Artar
det sig det oaktadt till regn och rusk på bröllopsdagen, är det
fördelaktigt att på morgonen piska kattorna.
Man känner åtskilliga knep för att taga reda på hvar
fästmannen (eller fästmön) bor, såsom att taga en äppelkärna mellan
fingrarna och knäppa med den, då den flyger åt det håll, där den
utkorade finnes. Man plockar blomster midsommarsnatten eller
dylikt för att få se den tillkommande o. s. v.
Nu har flickan »stått i kor» (konfirmerats), och sedan blir saken
också mera allvarlig. När det hänger spindeltrådar (dvärgnät) i
taket, säga alltid de gamla med en viss betydelse: »de’ kumma
frejare ti’ gars». Men det är alltid en gammal regel, att när en tös
kan »bädd’ mä skick, tvätt’ mä skick, sop’ lorten ör ränga’ (vråarna)
mä skick u kok’ ägg mä skick u mjelgråjt (mjölgröt) mä skick, så
far ha gift si», enligt en annan version bör hon icke gifta sig förrän
»ha kan skill’ svejntarmar fran si bej slakt». Med ett ord man
sätter stort värde på att få en hustru, som genast kan rycka in
med i hushålls-årkorna, och som kan sköta dem med duglighet och
nit (Säve II, visor, 196):
»ajn, sum kan söjslä dig till byxar u till tröjjä;
ajn, sum kan bräggä öl u gärä fäjnan palt
u sum kan smakä o, um gråjten jär för salt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:43:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1906/0068.html
