Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om järnkakelugnar och järnugnar, af Sune Ambrosiani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På dessa järnugnar, som blifvit själfständiga eldstäder, har, så
vidt jag vet, eldstadsöppningen i Norden undantagslöst fått sin plats
i den ena af gafvelhällarna, vare sig ugnen står med gafvel eller
långsida ut mot rummet. Detta är antingen beroende på inflytande
från eller en parallel till förhållandena i östra Tyskland.
Eldstadsöppningen är emellertid redan i Hamburg och sedan i de västerut från
denna stad belägna provinserna på långsidan. I Mälarprovinserna
och i de landskap, som fått sina kulturinflytelser från samma håll
som dessa, har det västtyska bruket vid midten af 1600-talet haft
ett afgörande inflytande. Så till ex. förflyttades under arbetets gång
på Skoklosters slott eldstadsöppningen från gafveln till långväggen
på de sättugnar, som där vid denna tid uppfördes. Det ojämförligt
största antalet kakelugnar i dessa trakter förses sedermera från och
med denna tid med eldstadsöppning på långväggen. Trots detta
bruk vunnit inträde i Mälardalen, har dock ej något inflytande kunnat
spåras, vare sig från Västtyskland eller öfre Sverige, på vanorna i
föreliggande fall inom det mellanliggande området, som stått under
danskt kulturinflytande.
Under 1700-talet infördes åtskilliga nyheter, ehuru man
fortfarande i nästan samma utsträckning som förut synes ha användt
såväl biläggar- som vindugnar. Både under 1500- och 1600-talen var
det ju regel att hällarnas dekoration var delad på tvenne starkt
markerade fält. Detta bruk upphör alltmer, hela ytan får
åtminstone hvad långväggarnas hällar beträffar en enhetlig komposition.
Exempel därpå äro talrika, se flere af bilderna. Gafvelhällarna äro
i detta fall konservativare, på den grund att eldstadsluckan ger en
så naturlig anledning till en tudelning af ytan. På den motsatta
gafveln intager brukets eller järnverkets signatur motsvarande plats.
De lösa skenorna i hörnen afläggas. I deras ställe gör man
falsar antingen i långsidornas eller i gaflarnas hällar på de ugnar,
som ha egen eldstad, eller en efter sättugnens konstruktion lämpad
motsvarande anordning. Bottenhällens ena kortsida utdrages mycket
ofta, för att skydda golfvet från förorening från eldstadsöppningen.
Detta förekommer naturligtvis endast å vindugnarna. På dessa
utvecklas likaledes rökgången, så att den på sina håll förses med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
