Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i Finnsägnen och besläktade byggmästarsägner af C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
()8 C. W. V. SYDOW.
ej är fullt färdig, fast det i någon mån framgår af den enkla versen.
Detta framhålles däremot uttryckligen af Sjöborg och Hofberg: den
sista stenen felas; och som detta drag förekommer i de allra flesta
varianter af såväl den egentliga Finnsägnen, som af de på
kontinenten vanliga sägnerna om djäfvulen som byggmästare, så måste
detta höra till den ursprungliga sägnen. - Men då kyrkan ej är
färdig, är det orimligt att, som Wolf gör, låta jätten begära sin lön.
Detta drag förekommer heller ej i någon annan variant, utan det är
alltid helgonet, som afbryter jättens arbete genom att ta sig
anledning att nämna hans namn. Den alldeles ofolkliga vers, som Wolf
lägger i helgonets mun: »Finn, ingen 10n giver jeg dig, F0r Kirken
er fserdig tro du mig», måste då likaledes förkastas. Den
förekommer ej i någon annan själfständig variant och bär dessutom alla
spår af att vara tillverkad af någon lärd rimmare på 1600-talet.
Hela Wolf s slutscen är således alldeles påtagligt af litterär, ej
folklig beskaffenhet och saknar värde som folkloristiskt material.
Logiskt sedt är motsvarande stycke hos Hofberg bättre, men
helgonets replik anföres i en ofolklig, tradig novellprosa. Hos
Afzelius saknas i olikhet med alla öfriga varianter någon full
motsvarighet till denna episod, i det han ej omtalar, hur helgonet får
tillfälle att uttala jättens namn. Däremot har han en annan episod,
som i alla andra varianter saknas. Korstecknet och helgonets ord:
»Stånden I här i sten till domedag», är tydligen romantikerns diktade
tillägg och har ej med folksägnen att göra.
Ingen af dessa varianter kan alltså göra anspråk på full
tillförlitlighet, emedan de alla mer eller mindre fått en litterär, ofolklig
omredigering af bildade personer utan rätt förståelse för folksägnens
egenart. Karakteristiskt nog finns sägnen ej tryckt i verkligt
folklig förrn. Man kan vara tämligen säker om, att t. ex. en så flitig
samlare af skånsk folklore som Eva Vigström mången gång hört
den berättas bland allmogen eller åtminstone blifvit erbjuden att få
höra den; men den har dä ansetts sä välkänd, att någon ny
uppteckning ej behöfts! Genom efterfrågningar bland allmogen har jag
emellertid lyckats få några fullt äkta varianter, som jag här skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
