Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knytning, knyppling och språngning af Agnes Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knytning, knyppling och språngning
af
Agnes Branting.
Med spetsar mena vi i dagligt tal genombrutna textilföremål
af guld, silfver, silke, linne, ylle, bomull, hår, växtfibrer m. m.
utförda med olika och skiftande teknik. Ordet spets tages sålunda
i mycket vidsträckt bemärkelse. Spets skulle likväl strängt taget
endast beteckna en genombruten, uddig kantornering. Det säger
sig själft, hur oegentligt det är att under denna förutsättning tala
om mellanspets, spetsruta m. m.
Ehuru den uddiga formen var bruklig redan på 1500-talet, blef
ordet spets icke allmänt i Sverige förrän fram på 1600-talet. Man
synes för ifrågavarande art af arbete under 1500-talet bland annat
hafva begagnat det utländska ordet passement. Ett bref från Gustaf
Vasa till drottning Margareta, dateradt Stockholm den 27 mars
1544, afslutas med följande ord: »Thu wilt och så käre Margarete
skicke oss det paszement till honde, som hustru Anna Moens Smedz
giorde i Upsala.»[1]
Passement betecknade dock äfven täta bårder af guld, silfver,
silke m. m., hvilka brukades som besättning å kläder; såsom
framgår af inventariet öfver kungl. klädkammaren i konung Gustaf
I:s tid.[2]
Vid genomgåendet af en mängd inventarieförteckningar från
1500- och 1600-talen öfver svenska kyrkoskrudar har jag ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
