Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsseder på Gottland af Nils Lithberg (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du har nu själf valt en följeslagerska genom lifvet, hvilkens
hem äfven efter denna dag blifver ditt och dit vi om några
minuter ämnar fortsätta vår färd. O måtte du alltid med ljuf och
lycklig känsla kunna påminna dig den viktiga dag, då ditt orubbliga
kärleksband blef knutet, och må det nya hem, du nu går att söka,
blifva för dig en lika lycklig och kär bostad, som den du nu
lämnar, och måtte Dinna återstående dager blifva många, glada och
sälla, intill dess du af en högre makt kallas till en annan werld.
Slutligen får jag så å gästernas som egna vägnar kvarlämna
tusende tacksägelser för det gästfria och trefliga bemötande vi här
åtnjutit. – Må frid, kärlek och sällhet ständigt trifvas inom detta
hus och Guds välsignelse vare med oss alla.»[1]
Sedan nu afskedsskålen är drucken, gör man sig omedelbart
redo till afresan. Skjutsarna köra fram, och man packar in sig
stundom 8 à 9 personer i hvarje vagn. Först åker brudgummen
med brudtbonden på sin vänstra sida. I främre åkstolen på samma
vagn sitta spelmannen och kusken. Så komma de öfriga vagnarna,
tämligen likgiltigt i hvilken ordning. Där ridande marskalkar ännu
förekomma, rida dessa en på hvar sida om brudtbondens vagn.
Sedan alla tagit plats, spelar spelmannen upp, piskorna smälla, och
så bär det i väg med lif och fart under det utmed vägarna det ena
bösskottet efter det andra gifver till känna, att den glada
bröllopsskaran far förbi.
Endast släktingarna följa med till bröllopet. De öfriga
inbjudna gästerna stanna kvar och roa sig i brudgummens hem hela
bröllopsdagen. Fordom var det icke sed, att brudgummens föräldrar
följde med till bröllopshuset genast, men då tåget hunnit ett stycke
på väg, skilde sig två ryttare från de öfriga för att rida hem och
bjuda »gamlefålki» att äfven infinna sig vid högtiden. Dessa
personer kallades atårbjaudare, och det ansågs skickligt, att de skulle
vara tillbaka, då vigseln förrättades. Brudgummens föräldrar åter
skulle ej infinna sig, förr än då steken åts vid bröllopsmiddagen.
Seden med atårbjaudare var ännu 1808 rådande i Eksta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
