Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden om vegetationsstången af N. E. Hammarstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommo vanligen vid pingst eller på första maj (Tyskland, Bayern).
Härvid gällde det att först nå majstången (der Maibaum) eller
maj-ruskan (der Maibusch), d. v. s. ett nylöfvadt ungträd eller en hög
stång med en grön toppruska. Stundom ersattes denna ruska af en
krans. I Schlesien klättrade segraren i kappridten, i det han
utropades till »konung», upp på den nedtill afbarkade granstången och
bemäktigade sig den i toppen anbragta kransen och ruskan. [1]
Att denna täflan om segerkransen eller segergrenen i sig
ursprungligen inneburit en täflan om lifskraft-fetischen framgår i
tydligaste grad däraf, att man på åtskilliga håll, t. ex. i Savojen,
Pommern, Sachsen, på likartadt sätt lupit i kapp om den sista
kärfven, hvilken ju ock innesluter växtlighetsdämonen: åkerfältets
»makt» och lifskraft. I Brandenburg förekom till och med en
kappridt eller kapplöpning om ett på en stång uppsatt bröd. Kappridter
höllos icke allenast om den »lifsmakten» inneslutande fetischen utan
också om själfva kraftsubstansen. I Westfalen red man under
pingsten i kapp för att först komma i besittning af daggen på
betesplatsen. I Sverige förekom en kappridt annandag jul för att först
och på en annans område få vattna sin häst med flodens då
underbart verkande skum, den s. k. »grädden».[2]
Af det anförda, huru strödda mina uppgifter än må vara, synes
mig tydligt framgå, att bakom den i vårt land ej sällan
förekommande åverkan å maj- och julstänger ligger en täflan eller en
rivalitet om fruktbarhetsfetischen. Denna strid har icke sin ursprungliga
grund i afund och missunnsamhet utan i själfbevarelsedrift. Äfven
inom religionen är kampen för tillvaron, för lif, hufvudmotivet.
Den ymnighet, den vegetationskraft, som en by genom att resa en
hög och ståtlig högtidsstång tillvann sig, den måste, menade man,
grannområdena mer eller mindre släppa till. Det låg därför i hög
grad i grannsamhällenas intresse att i ifrågavarande fall hålla på
jämlikhetsprincipen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
