Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklädet, ofta af enklare tyg än det öfriga kjortelmaterialet, under det
att de randiga kjortlarna hade sprundet i sidan och allt igenom voro
sydda af samma slags tyg. I öfrigt voro alla kjortlarna lika. De
voro rynkade bak och i sidorna, hvaremot framvåden var slät;
vidare hade de i stället för linning ofta ett brokigt dragband, som
knöts öfver sprundet, hvarjämte bandändarna afslutades med tofsar,
som voro formade af bandets upprispade mångfärgade ränning. I
sitt äldre skick slutligen saknade de ficka, men denna ersattes af en
väska, hängande löst å högra sidan.
Ett hithörande ur dräkthistorisk synpunkt märkligt plagg är
den så kallade klockan, ett slags underkjortel med vidsittande
ärmlöst lif. Redan under medeltiden brukade kvinnorna nämligen ett
liknande plagg, som hade namnet klocka
och var fodradt med ludet skinn, hvilket
i sin ordning kallades »klockverk». Under
renässanstiden öfverflyttades
benämningen på den tidens vertugal, ett slags
krinolin, som bars närmast linnet, och till
sist ärfdes namnet af det plagg, som kom
i vertugalens ställe. Utom i Bohuslän
har benämningen lefvat kvar till vår tid i södra och sydvästra
Skåne såsom namn å den innersta kjorteln.
En sannskyldig klocka af detta slag var i Bohuslän sydd af
halfylle eller linne, till färgen indigo-, »krukblå», svart eller grå, försedd
med sprund fram och med hakar och märlor i lifstycket samt
nedtill prydd med en bård, randad i många färger och stundom väfd i
drällteknik. Inomhus brukades klockan i hvardagslag utan någon
annan kjortel, och om sommaren uppträdde kvinnorna på åker och
äng iklädda lintyg med holkärmar och klocka.
Vid kyrkbesök om sommaren gingo kvinnorna nästan alltid i
»särkärmarna», som voro ganska vida samt försedda med broderade
axelstycken och linningar, de senare hopfästa med länkknappar af
silfver, fig. 3, eller med knytband. Till denna utstyrsel hörde
vidare enfärgade, vanligen röda, lifstycken, allt emellanåt prydda med
enklare konstsöm i kråkspark och kedjestygn (jämf. fig. 5), någon
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
