Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flamgarn samt i »tvist». Härtill kommo gula skinnförkläden med en
röd bård af ylletyg för hvardagslag och brokiga kattunsförkläden för
den festliga utstyrseln.
Någon synnerligen
gammal hithörande tröja eller
kappa känna vi icke. Det
äldsta och för öfrigt enda
kvinnliga ytterplagg från
Bohuslän, museet äger,
återges å bild 7. Det är sydt
af blått vadmal med
rundskuren krage kring halsen
och bälte kring lifvet samt
med snitt, som i hufvudsak
erinrar om damernas kappor
under 1830-talets senare hälft.
Den kvinnliga hufvudbonaden
utgjordes af
bindmössan, som bars närmast
hufvudet, och af »hucklät», en
fyrkantig duk, som lades i
tresnibb och knöts utanpå mössan
med knut och hängande
snibbar under hakan. Jfr fig. 7.
I sitt äldsta skick var
bindmössan mycket stor, fig.
8, så stor, att hon omslöt hela
bakhufvudet, hvarjämte hon
i framkanten var försedd
med en snibb, som sköt öfver
hjässan till hårfästet.
Utmärkande för de gamla mössformerna voro äfven en nackrosett med
korta ändar samt en rik utstyrsel af silkesbroderier i flere
färger. Så småningom minskades emellertid mössans storlek allt
mer och mer; broderierna blefvo enklare och försvunno till sist
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
