Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad hufvudets utstyrsel angick, delades håret midt i pannan
och tvärs öfver hufvudet med »e benning midt i skallen och e
tvärsöfver», samt flätades baktill i två flätor, som antingen fingo hänga
nedåt ryggen eller uppfästes i båge vid öronen, så att högra flätan satt
på vänstra sidan af hufvudet, den vänstra på högersidan. Öfver det
sålunda ordnade håret fästes »linet», en remsa af hvit tyll eller
annan tunn väfnad med en spets i framkanten och så bindmössan. Vid
kyrkbesök tillkom ett stort hvitt och stärkt, »insatt», kläde, vanligen
broderadt och spets- eller franskantadt. Vår slutvignett visar prof på
broderimönstren. I hvarje socken funnos minst ett par gummor, som
ombesörjde stärkningen af de hvita klädena och som om lördagarna
gingo omkring i byarna och hjälpte kvinnorna med att knyta deras
kläden på sitt särskilda vis med bestämda veck och slät, utbredd
snibb. Då klädet en gång var knutet, kunde det sedan utan vidare
bäras ända till 7 à 8 gånger. Det var nämligen mycket styft och
af drogs efter begagnandet fram öfver ansiktet, utan att knuten
rubbades, samt förvarades sedan i klädkistan till nästa gång.
Ben- och fotbeklädnaden slutligen bestod af strumpor, hossor,
och skor. Allmänt brukades nu blå, röda, stundom hvita strumpor,
Fig. 13 och 14. Spännen af förgylldt silfver,
från Västerlanda sn, Inlands Torpe hd, Bohuslän. N. M. 95,947 och 95,948. l/1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
