Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besökte Lund. Han berättar i sin dagbok under den 19 maj detta
år, att i kryptkyrkan i Lund ser man på en af pelarna en man, på
en annan en kvinna med sitt barn uthuggna; de fatta om dessa
pelare, som om de ville rifva omkull dem. Han tillägger: »Gemene
man säger, att de varit jättar, som icke ville tillåta, att man byggde
kyrkan där på platsen, och därför straffats af Gud och blifvit till
sten.»[1] Denna anteckning, af huru stort intresse den också må vara,
är emellertid allt för kortfattad för att ge ett fullt klart begrepp
om huru sägnen vid denna tid berättades.
Ett femtiotal år senare föreligger den lundensiska Finnsägnen
utförligt berättad och tillgänglig i tryck.
Denna sägenuppteckning läses hos Jens Lauritzen Wolf i hans
1654 utgifna Encomion regni Daniæ. Sägnen anknytes här
omedelbart till den skildring af Lunds domkyrka, som ingår i verket. Den
har följande lydelse:
»Bemelte kraffts kircke er funderet paa nogle steen pillere, udi
blant hvilcke pillere paa den eene er ät see staa udhugget en trold,
som omfauffner samme piller til den ende ät vilde den nedbryde oc
bemelte kircke kuldkaste, paa den anden pillere seer månd oc staa
udhuggen forneffne trolds qvinde med sine børn udi armen. Aarsagen
hvorfore at denne trold saaledis pilleren omfauffner oc kircken vilde
kuldkaste siges ät være denne, nemlig ät der bemelte kircke stod
udi bygning, da gick S. Laurentius ved sig ät offverveye oc betracte,
ved hvad middel kircken kunde bliffve gandske fuldfærdiget, oc
eftersom der fattedes meget paa hendis bygning, hvor til ingen
förraad vaar; der nu S. Lauritz saa gick udi sine besværlige och
omhyggelige tancker, sigis en trold ät vsere kommen til hannem oc
erbødet sig ät ville denne kircke med en hast fuldfærdige, med
saadan condition oc vilkaar, ät S. Lauritz skulde sige hannem sit
naffn, oc hvad hand heed; hves hand icke det kunde giøre, skulle
S. Lauritz forskaffe oc giffve hannem soel oc maane, och dersom S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
