Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egna iakttagelser, dels uppteckningar verkställda af mig själf eller
andra. Om härvidlag ett århundrade skiljer de olika källorna åt
betyder ganska litet, emedan dylika plägseder, såsom kändt är, med
stor trohet iakttagas under än längre tidsrymder, äfven om man vid
stigande folkupplysning kan skönja en successiv frigörelse ifrån en
ursprungligare gestaltning af seden. Det går åtminstone genom de
efter tidsomständigheterna något skiftande formerna en röd tråd,
som låter leda sig tillbaka till forntiden. Denna bärande tråd,
plägsedens väsen, fattas visst icke alltid på ett fullt medvetet sätt af
individen, men fasthålles instinktmessigt af känslan så mycket
trognare och slappes i allmänhet icke, äfven om seden efter hand något
omgestaltas. – En min embetsbroder, hvilken uppvuxit i ett
allmogehem, har berättat för mig, huru han såsom barn, men ett barn
som gärna ville hafva sitt hufvud för sig, emellanåt gjorde
invändningar, när modern företog någon skrockfull handling, samt frågade
henne: »Kan man inte göra på annat sätt, mamma? Hvarför skall
man göra just på det där viset?» Moderns svar blef städse: »Man
må göra så här.» – Detta lilla drag visar på det mest slående sätt,
huru plägseder kunna bibehålla sig i det hela orubbade genom
århundraden – man reflekterar föga eller intet öfver orsaken, men
tänker endast på att sorgfälligt iakttaga formen for att med största
säkerhet åstadkomma den verkan man åstundar. Formen vågar man
icke ändra, seden blir orubbad.
Hvad i denna uppsats berättas är upptecknadt i norra
Södermanland, om ej annan ort uttryckligen nämnes.
Hvem har icke sett sin landtliga körkarl mulna till i ansiktet
samt genast spotta de tre gångerna, ifall en käring, katt eller ekorre
blef det första olycksbådande mötet? Enligt somligas mening är
äfven räfven en dylik olycksprofet. – Emedan körsvennen sitter till
höger i kärran, passar det kanske icke alltid så väl att spotta åt
rätt sida; men finnes det intet hinder i vägen, så anses det nog
säkrast att spotta bakom sig öfver vänstra axeln.
Ungt folk, som iakttager denna profylax, kanske på samma
gång skrattar däråt, men göra så, som de sett fäderna göra, och
tänka därvid: »Det kan åtminstone inte skada.» Fullt viss om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
