Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MÖTET FÖR SVENSK FOLKKUNSKAP. 175
husets ena långsida midtför härden funnos två mindre stolphål med en
läggning af fyra stenplattor emellan; här har troligen högsätet varit. Väggarna
utmärktes i detta liksom i de andra båda husen af en enkel rad stenar, föga
uppstickande öfver marken; förmodligen ha de utgjort stöd för syllarna.
Gaflarna. voro dock något rundade. Inga som helst fynd anträffades inom
dessa tomtningar, så att en närmare datering af dem är tyvärr omöjlig.
Efter föredraget yttrade sig hrr Hermelin, Arne, Montelius, Karlin och
Hansson.
Därpå lämnade herr HAMMARSTEDT en redogörelse för tidigare
folklif* forskning, för så vidt denna framträdt inom den tryckta litteraturen.
Ett af hufvudsyftena för detta första möte för svensk folkkännedom vore
att utreda hvad som redan gjorts i svensk folklifsforskning för att tillse, huru
det samlade förrådet borde bäst förvaltas, utnyttjas och förkofras.
Det syntes därför föredragshållaren vara anledning att kasta en hastig
blick tillbaka på den svenska folksedforskningens historia. Centralmuseet för
svensk etnografi, Nordiska Museet, hade såsom fjärmaste gräns för sin
samlar-verksamhet satt 1500-talets ingång. Talaren ville utgå från samma tid och
begynna sin historik med Olaus Magnus, hvilkens »Historia de gentibus
sep-tentrionalibus» kanske iner än någon annan bok en gång spridt kunskap om
svenska folkets lefnadssätt och seder kring världen. Talaren öfvergick sedan
till »Atlands» författare Olof Rudbeck d. ä., hvilkens bild konstnären ställt
såsom Olaus Magnus’ motsvarighet vid Nordiska Museets portal. Sedan han
i största korthet påpekat såväl förtjänsterna som felen hos dessa bägge
författare, framhöll föredragaren det önskliga i, att en kulturhistorisk-etnografisk
excerptsamling ur »Atland» utgafves. Hvad Olaus Magnus’ bok beträffar, vore
en svensk tolkning omsider igångsatt. Efter att vidare hafva erinrat om
Gustaf II Adolfs minnesvärda förordning om tillvaratagande af alla uppgifter
rörande vårt folks lif, seder och historia, öfvergick talaren till 1700-talet.
Detta skilde sig från föregående århundraden genom sin kritiska metod.
Redan i början af århundradet utkommo på latin några akademiska
afhandlingar, hvilka vore värda att såsom källskrifter öfversättas och ånyo utgifvas.
Det är dock den store naturforskaren Linné, som äfven på vår inhemska
folk-lifsforsknings område blir epokgörande och som lägger grunden för en rationell
svensk folkkännedom. Han förstod att med en god forskningsresandes objektivism
se äfven sitt eget land och folk. Denna egenskap utmärker redan hans lappska
resa 1732 och gör alla hans resebeskrifningar till ovärderliga fyndgrufvor för
svensk folkkunskap. Föredragaren omnämnde sedan Linnés lärjungar Kalm
och Tidström, hvilka gingo i sin läromästares spår, och erinrade om den
mängd af för vår folkkännedom mer eller mindre värdefulla ortbeskrifningar^
som genom Linnés väckande inflytande sågo dagen. Såsom några de viktigaste
folkskildrarna från senare hälften af 1700-talet nämndes Lenseus, Hiilphers, Wäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
