Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK I ALBO HÄRAD I BÖRJAN AF 1800-TALET.
Naturligtvis ville den döde alltid »gå igen», hvilket ej var vidare
angenämt för de efterlefvande. Men stäfjas måste ofoget till hvad
pris som helst. Var det någon småsak, t. ex. en snusdosa, smycken
och dylikt, han under lifstiden särskildt värderat, fick han det med
sig i kistan. En bacchidyrkare fick vanligen ett stop brännvin med sig,
ett förhållande som nutida graf öppningar ofta bekräfta.
Somliga »hillade» liken med sölver (sålfvar från väfstolen), som
sattes på tärna, andra fjättrade dem med ståltråd, som surrades om
tårna och fastades med spik i kistgafveln.
På begrafningsdagen vältrades bockarna, på hvilka kistan stått,
och likvattnet, om det ej behöfdes till läkemedel för tvättning af
hudutslag, bulnader eller dylikt, kastades efter den vandrande
likskaran med orden: »Far i frid, du döing, och kom aldrig mer igen!»
Var ej likvattnet (vattnet, hvari liket tvättats) att tillgå, togs
en hink vanligt vatten och behandlades på samma sätt. Därefter
ströddes linfrö på och omkring graf kullen.
Begrafningsgillet varade ett par dagar, hvarunder det festades
och söps betydligt. Det var i regel en glädjefest och ej tvärtom.
I kyrkan vid fruntimmerssidan hängdes en minneskrans med
lämplig påskrift. Dylika kransar brukades ända fram på 60-talet
Plägsederna vid juletid voro många och växlande.
Förberedelserna till högtiden skedde med den mest febrila brådska, och det
arbetades såväl natt som dag.
Julkvällen hade man i god tid undangjort de löpande göromålen
gjort sin toalett och lagt julhalmen i ett hörn af stugan. Matbordet
prunkade med den långa, snöhvita julduken. Simson-kaminen glänste
i svartaste isenfärg, och de tregrenade julljusen kastade sitt sken
öfver den ny kalkade stugans alla pyntade föremål.
Midt på bordet låg julkakan, »löfvabrödet», ett slags sursött
kornbröd, bakadt för sitt säregna ändamål, hvartill den liksom helgades
å julbordet. Den låg där orörd hela julen, hvarefter den gömdes
till våren. Första driftdagen, då dragarna kommo hem från åkern,
mötte dem husmodern å gårdsplanen med hvar sin bit af denna
kaka, fuktad i brännvin. Detta skulle göra dem starka och uthålliga
för det ansträngande vårbruket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
