Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK I ALBO HÄRAD I BÖRJAN AP 1800-TALET. 219
Blef man hastigt sjuk, hade man sannolikt »kommit för något i
vädret». Något bättre botemedel än rökelse kände man icke till.
o
Den sjuke ställde sig vanligen i nattlinnet öfver en ekplanka. A
denna lades glöd, helst af fläderträ, samt krut, svafvel och älfvanäfver
(ett slags laf), så att det rök som ur en kolmila. När denna rökelse
var slut, och patienten såg ut som en illa rökt skinka, ritades med ett
stycke träkol en cirkel på golfvet. I denna ställde sig den sjuke, kring
hvilken tre brinnande stickor fördes tre gånger afvigt och tre gånger
rätt. Omedelbart efter fick ullsaxen göra samma rond. Så kastades
stickfragmenten på golfvet, den sjuke tog ett steg öfver dem, och
det onda troddes med ens vara bortblåst. Dock skulle signeriet ha
försiggått i tysthet, om det ej skulle förfela sin verkan.
Sent på midsommaraftonen voro alltid kyrkogårdarna talrikt
besökta. Det var fäder och mödrar, som, tysta som vålnader, smögo
fram i skumrasket mellan häckar och vårdar, väl försedda med
lintyg, blöjor eller skynken, som de varsamt bredde på grafvarna för
att få dem genomfuktade af aftondaggen. Och när detta väl både
skett, aflägsnade sig nattvandrarne lika tysta och hemlighetsfulla
som de ankommit.
Meningen med detta besök var att finna radikalboten för något
lyte eller annan sjukdom, som ej på annat sätt velat ge med sig.
Fick bara den sjuke sofva i ett så behandladt plagg eller skynke,
blef han helbrägda, ehvad krankhet han hade. Och därför längtade
mången stackars sjukling efter midsommaraftonen, då kyrkogården,
mer än någon annan fläck, troddes vara ett helande Bethesda.
Vid husbehofsbränningen brukade man ofta låna hufvudskallar
ur kyrkornas grafkor. Dessa stoppades i en linnepåse och sänktes
ned i brännvinspannan, på det mycket brännvin skulle vankas.
Mycket af det här omtalade fortlefver - egendomligt nog -
ända in i vår tid trots den stigande folkupplysningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
