Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRORSKÅL OCH BLODSFÖRBUND. 225
ursprunglig bemärkelse - en verklig communio sanguinis. Om
skyterna förtäljer Herodotos, att vid förbunds afslutande tillgick
så, att man i en stor bägare af lergods upphällde vin. Därpå riste
sig de höfdingar, som afslöto förbundet, med ett spetsigt redskap
och blandade sitt blod i vinet. När detta skett, neddoppades i
bägaren allehanda vapen - väl för att dessa skulle bli tillfredsställda
och ej längre törsta efter blod! - Då vidare här, likasom i regel
öfverallt där blodsförbund förekomma, vederbörliga besvärjelser,
förbannelser öfver löftesbrytaren, eder o. s. v. uttalats, utdracks
bägaren icke allenast af höfdingarne, som ingingo förbundet, utan
ock af de främste i deras följen. Det är märkligt, att Herodotos
om samma sky ter förmäler, att det hos dem var sed, att höfdingarne
en gång om året - väl vid någon bestämd årstid - hvar och en i
sitt område fyllde en blandningsbägare med vin, hvilken alla
sky-ter, som i krig dödat någon fiende, skulle vara med om att tömma.
Att här en social kommunion föreligger, synes otvifvelaktigt, och
sannolikt synes äfven, att denna framgått ur ett mera barbariskt -
ett kannibaliskt - bruk.
Förbundsblodet kunde nämligen ock, såsom redan omnämnts,
hemtas från en utomstående varelse: från ett djur eller en människa
- för en ursprunglig uppfattning var det tämligen likgiltigt,
hvilkendera det var, ja helt visst kunde det förra ofta nog sättas
högre än den senare. Jag har redan omtalat denna form af
blodsförbund hos araberna, hos vilda folk i nederländska Indien o. s. v.
Kontrahenterna begöto eller färgade sig därvid med en utomstående
människas eller ett djurs blod. Men detta den tredje partens blod
kunde naturligtvis, äfven det, också förtäras. Om Catilina omtalar
Sallustius, att det berättades, att han, då han tog eden af sina
medbrottslingar, låtit i dryckesskålarna kringbära i vin blandadt
människoblod, och att, efter afläggandet af en ryslig ed, alla
druckit däraf, såsom det har varit brukligt vid högtidligt begående af
heliga handlingar. Om detta rykte öfverensstämmer med
verkligheten eller icke, är här af föga betydelse. Det ådagalägger i hvarje
fall, att en dylik föreställning allmänt förekom till och med hos de
bildade. För öfrigt står denna uppgift icke ensam i sitt slag.
248/Ö8 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
