Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af de exempel Mannhardt anför på växtlighetsdemonens
uppträdande vid jul motsvarar intet – icke ens julträdet – helt det
gamla ryska pingstbruket. En tydligare motsvarighet äger det i
den danska »julebispen», om man gör växtlighetsdemonen fullt
personlig.
Tag bort namnet »julebisp», och man ser det klart. Äfven här
sitter en ärad gäst, omringad af den hyllande mängden, och mottager
växtlighetsgåfvor. Och den honom ägnade sången visar, att han,
liksom pingstbjörken, efter hyllningen skall försvinna (»gives døden og
djævle»). – I den danska leken är härtill fogadt ett annat bruk,
som ofta förekommer i samband med växtlighetsdemoner, t. ex.
julbocken, slaget med lifsspöet.[1] Kan gifvaren ej prestera nog, får han
af »julebispen» ett slag med lifsspöet, doppadt i det
växtlighetsbefrämjande vattnet. Man jämföre detta med att man, enligt Mannhardt,
på vissa trakter kunde lösköpa sig från slag med lifsspöet genom att
gifva den slående ett äpple.[2]
Att vi i den danska leken verkligen hafva att göra med en
träddemon, motsvarande sommarens björk eller poppel, bestyrkes
genom en gammal fransk lek, som gifver julseden ett tidigt datum
och själf vid jämförelse med densamma får sin förklaring.
Den store Arras-skalden Adam le Bossu, hvars fantasi gärna
dröjde vid folkföreställningar och folkseder – man drage sig till
minnes hans sång för barnen, som vid jultid gingo från gård till
gård och begärde gåfvor, och hurusom i hans »Le jeu de la feuillée»
förekommer »la maisnie Hellequin» – mäster Adam har i sitt lilla
i flere afseenden verklighetstrogna herdaspel »Le jeu de Robin et de
Marion»,[3] från ungefär midten af 1280-talet, infört en intressant jullek.
»Låt oss leka en lek», säger Marion till sina vänner. Och då
en lek föreslås, tillägger hon: »Nej, hällre någon som man leker, då
gåfvorna delas ut vid jul.» – »Saint Coisne» namnes och antages.
En af de lekande blir nu Saint Coisne och sätter sig på en sten,
görande de befängdaste grimaser. I rad går man fram till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
