Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(52 SMÄRRE MEDDELANDEN.
Två lappska sagor om ormstenen.
Upptecknade1 af N. Keyland.
Det var en gång en herre, som såg när ormarna voro samlade
till ting, och den störste af dem var kungen eller höfdingen.
Han låg i midten och hade framför sig en rund, skinande sten på
en flat stenhälla, och bredvid sig på hvardera sidan hade han en
rådgifvare. De andra ormarna voro samlade omkring.
Nu är detta en tro och. en sägen, som den höge herren hade
hört berättas: Ormstenen2 äger ett alldeles oskattbart värde. För
den kan man få, hvad man vill, och med den kan man komma genom
de mörkaste rum, så starkt sken har den. För hvarje gång ormarna
sluta sin rådplägning, så försvinna de för en stund från platsen,
lämnande stenen kvar. Om han då befinnes utan vakt och tillsyn,
betyder det, att ormarna dragit sig tillbaka till enskilda
öfverläggningar i den omedelbara närheten. Det är en säker död att då
försöka bemäktiga sig den. Men om en vakt är lämnad, som vakar
på stenhällan, så är det ett tecken till, att kungen och rådet dragit
ett stycke bort och att de andra farit till sina hem.
Det var på den tiden en lappgubbe, som hade en sådan sten,
som han inte ville sälja. Han hade berättat för den höge herren,
att ormarna hade sina rådplägningar hvarje fredag. Då skulle man
passa på, just som de försvinna, och döda vakten, om de lämnat
kvar en sådan.
Då begaf sig den höge herren en annan fredag till den plats,
där han hade sett ormarna hålla sitt ting, och han red till häst, ty
det gällde att fortast möjligt komma undan. Och de voro där äfven
då. Just som de försvunno, sprängde han fram och högg med svärdet
ormavakten i bitar. Innan bitarna hunnit samla sig och underrätta
konungen, att stenen blifvit bortröfvad, hade herren vunnit försprång.
Men alla ormarna voro snart varskodda och kommo i hack och häl
1 Efter lappmannen Anders Nilsson, Mellanskogsfjäll, Frostvikens socken. Jämtland.
2 Lappska germasjen-gerke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
