Fataburen / 1909 / 242 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ytterveden, så att endast den feta kärnveden återstår. Veden köres
så till sojden för att »ställas in».

Fig. 3. Sojdkällare. Biskops, Bunge.

Därvid väljer man först ut några krokiga pinnar, som ställas
omkring »augnestajnen», så att denna blir alldeles omsluten.
Därefter ställes veden på ända hvarfvis, tills man uppnått »ärlens» kant.
När ett skikt är färdigt, bygges ett nytt ofvanpå. Och så fortsattes,
tills man uppnått tillräcklig höjd, hvarefter alltsammans täckes med
granris och sågspån. När sojskullen är färdigbyggd, klubbas den, så
att den skall packa sig väl. I kullens topp, den s. k. »klacken»,
sättes ett kors eller en granspira. Granspiran klöfs stundom i toppen
från två håll, så att ett horisontalt kors kunde insättas i den. Den
skulle stå kvar, tills bränningen var afslutad.

På norra Gottland sattes en liten majstång i »klacken», men
denna har numera allmänt ersatts af en löfruska. Här spikade man
också på källarens tak en käpp, som såg ut som ett kors, hvaruti
en krans var hängd, denna var gjord af löfträdsgrenar, mera sällan

af granris.1

Det nu skildrade förfaringssättet vid sojdens uppställande
kallades att bränna »pinnsojde». Man kunde äfven bygga sojden på

1 Enligt meddelande af S. Ambrosiani, hvars uppgifter härstamma från
hemmansägare O. Blomgren, Biskops i Bunge socken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>