Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés lapska trolltrumma. En Linnéreliks öde af Edgar Reuterskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommer på någon annan känd trumma. Biexolmai och Gissenolmai
(sommar- och vinterväderguden) äro de enda som blifvit
något så när individuellt utformade. Åseletrummornas tecken för
rengärde och de nordligare trummornas dödsrike ha vid tecknandet på
ett egendomligt sätt sammanblandats. Ännu en del andra intressanta
egenheter visar på en typblandning, som just i dessa trakter
blir lättast begriplig, och som är af stort intresse.
Men den vetenskapliga beskrifningen af trumman har sin plats
i det fullständiga etnografiska och historiskt-mytologiska arbete
öfver trummorna, med hvars utarbetande jag varit sysselsatt sedan
hösten 1908 på grund af det mig redan förut gifna uppdraget att
utgifva och tolka de i Riksmuseets Etnografiska afdelning befintliga
trummorna. Detta arbete utvidgades då till att omfatta alla kända
i in- och utländska samlingar befintliga trummor.
Som sagdt — denna äfven etnografiskt värdefulla Linnérelik
befinner sig för närvarande i Paris. Under mina forskningar efter
lapptrummor fick jag genom anteckningar i Riksmuseet kännedom
om, att tvänne sådana skulle förvaras i Trocadéromuseet och genom
välvilligt tilllmötesgående af museets tjänstemän, erhöll jag
fotografier af dem. En af dessa visade då just samma trumma, som den
på Hoffmans Linnétafla så noggrannt afbildade — den trumma, som
år 1874 skänktes af Uppsala Universitet till vårt Riksmuseum, och
som år 1883 vandrade vidare på Linnérelikernas kända väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
