Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ripsnaror. Lapska reksage-giele.
- Sjöfågelsnaror. Tjatselatte-giele.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man använder äfven fina grässtrån eller hufvudhår, som läggas i en
slinga om snaran och nedtryckas dubbla i skärningen, fig. 7 C.
Snarorna böra vara mycket lösgillrade.
Fig. 7 A-C. Klykben med olika fästen för snarorna.
Man gör klykorna för det mesta hemma och medför dem till
platsen i t. ex. en bakmes eller tågände. Tillfälligtvis skär man
dem, när man sätter snarorna, om det medförda förrådet ej
räcker till [1]
Klykorna placeras i snön omkring sex i rad, med ungefär en
fots mellanrum mellan hvarje. Mellanrummen utfyllas med björkkvistar
och en och annan toppände, dels till lockbete, dels till
stängsel, för att riporna skola tvingas att passera genom gillren.
När de slå ned för att äta af knoppen och börja springa af och an,
blifva de fast.
Sjöfågelsnaror. Tjatselatte-giele.
I slutet af maj eller början af juni, när sjöarna börja bli
isfria, anländer sjöfågeln, änderna och vildgässen. De slå sig ned på
öppna ställen vid älfmynningarna och visa där till en början föga
skygghet. Detta är alltså den bästa fångsttiden, hvilken
[1] Ett fel med klykan är, om den är för trång nedtill.
Den ryckes då lätt upp af fågeln, som släpar den långa stycken. Inträffar
snöfall efteråt, kan den ej återfinnas. Bästa spännfästet för en klyka
erhålles, om benen divergera ordentligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:44:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1910/0072.html
