Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om Sveriges äldsta glastillverkning af Gerda Cederblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid och kunna sedermera konstatera dess tillvaro under hela
1700-talet. De förekomma såväl med Karl XII:s, Ulrika Eleonora d. y:s,
Adolf Fredriks som Gustaf III:s krönta namnchiffer. De å fig. 19-21
framställda remmarne visa några typer från Nordiska Museets samling.
Den å dessa dryckeskärl vanliga orneringen medelst små humleknoppar
har äfven kommit till användning å en hel del mycket allmänna
och ganska dekorativa glasflaskor af svensk tillverkning, jämför
fig. 10, 12.
Omkring 1700-talets midt kommo de förändrade sederna att
delvis omskapa dryckeskärlen. Under hela 1600-talet och
1700-talets första årtionden förekommo ej några dryckeskärl å de till
festmåltid dukade borden. Vid banketterna tjänstgjorde en hel stab
med bordspager, hvilka vanligen voro unga adelsmän, som bland
annat hade till åliggande att servera dryckerna. Den understundom
rent monumentala, terrassformiga skänkhyllan, som var en af
rummets största prydnader, uppbar dryckeskärlen, hvilka voro af
högst varierande form och utseende men i allmänhet synnerligen
dekorativa. En bordspage afhämtar från skänkhyllan å en rund
liten bricka ett fyldt glas eller mindre bägare och bjuder en
bordsgäst densamma samt väntar bakom stolen eller bänken på att få
återbära det tömda dryckeskärlet. Skulle en skål drickas, frambärs
en pokal eller större bägare, hvilken cirkulerade rundt bordet från
den ena bordsgästen till den andra. Huru länge detta sätt att dricka
en skål dröjde kvar är svårt att bestämdt afgöra. Den sista faktiska
uppgift jag funnit är i en reseskildring från 1736, [1] där det berättas,
huru vid en middag hos landshöfdingen i Uppsala man drack »a la
santé de M. le Gouverneur et de Madame» på så sätt, att ett stort
glas, fyldt med hvitt vin blandadt med citron och socker, cirkulerade
från den ena gästen till den andra.
Vid de enklare familjemåltiderna, då inga bordspager
tjänstgjorde, förekom en och annan bägare, några glas eller dryckeskannor
på bordet, men ytterst sällan ett dryckeskärl för hvarje person.
Från och med att skåldrickningen fått den form den nu äger,
aftog tillverkningen af de större dryckeskärlen. Den uppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
