Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 LITTERATUR.
Nationalmuseet har genom lyckliga omständigheter blifvit
ovanligt rikt på äldre silfverföremål, närmast på grund af de gamla
lagbestämmelserna om Danafse. Sedan hedenhös var det lag, att
herrelöst gods såsom jordfynd tillföll konungen. Under 1700-talet
insändes sådant till räntekammaren, som öfverlämnade hvad som ansågs
vara af antikvariskt intresse till den kungliga konstkammaren.
Sedan Nationalmuseet blifvit statens hufvudsamling af dylika föremål,
öfvertog detta denna uppgift från konstkammaren, som ju också blef
upplöst och fördelad på de olika statssamlingarna. Att äga en så
förmånlig lagstiftning har naturligtvis sin stora betydelse.
Praktiskt sedt är det emellertid af än större vikt, att i riket finnes en
god allmänanda med uppfattning af, att dylika jordfunna skatter
böra komma till nationalmuseet. Och en dylik allmänanda finnes i
Danmark. Liksom i Sverige ersattes finnaren för det insända efter
vissa grunder, museet naturligtvis obetaget, att om fyndet är
särdeles värdefullt, betala de ansenliga pris, som det skulle få i den
Öppna marknaden.
Det är i ögonen fallande, huru många af dessa fynd stamma
från 1600-talet. Man har med rätta velat se förklaringen därtill
uti det förhållandet, att folket - särskildt på Jylland - under de
fientliga invasioner, som flera gånger under århundradet söderifrån
företogos mot Danmark, gräfde ned sina silfversaker i jorden, för
att de ej skulle falla i fiendehänder. Fynden visa också hän på
de tre olika tillfällen, då en stor armé söderifrån trängde norrut, de
kejserliga 1627-29, Torstensson 1644, Karl X Gustaf 1658.
Det är för den nordiska odlingens historia synnerligen viktiga
föremål, som Nationalmuseet framlagt i denna publikation, ty det
mesta är sådana saker, som kanske ej äro att räkna som märkligare
konstsaker, men som ge en god föreställning om, huru det dyrbarare
husgerådet såg ut hos den förmögnare medelklassen, någon gång
hos de mera välsituerade under 1500-talets senare del och
1600-talets förra hälft i Norden. Hos de högre klasserna, men äfven hos
allmogen, nedlades under en tid, då bankinrättningar saknades,
större delen af den lösa förmögenheten i silfver. Det var »egendom».
Denna borde sålunda framför mycket annat bevaras åt huset, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
