Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Museimannamötet i Strängnäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Museimannamötet i Strängnäs.
Bestyreisen för utställningen af äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910
hade inbjudit Museimannaföreningen att med anledning af nämnda utställning
förlägga sitt årsmöte till Strängnäs. Med frångående af ett i Lund fattadt
beslut antog också Museimannaföreningens styrelse denna inbjudan. Detta
föreningens femte årsmöte hölls alltså i Strängnäs den 21-23 juli 1910 och
räknade inemot 40 deltagare från skilda delar af landet. Utom löpande
föreningsärenden förekommo flera föredrag, som i allmänhet rörde sig om
utställningen eller vissa där exponerade föremålsgrupper.
Mötet öppnades i Strängnäs allmänna läroverks högtidssal den 21 juli
kl. l e. m. Till ordförande utsågs riksantikvarien OSCAR MONTELIUS, till
vice ordförande grefve EUGENE LEWENHAUPT, till sekreterare dr GUSTAF
UPMARK och till vice sekreterare docenten JOHNNY ROOSVAL..
Vid mötet i Lund 1909 hade behandlats en skrifvelse om
statsunderstöd åt svenska landsortsmuseer.1 Denna skrifvelse hade i september 1909
vederbörligen inlämnats till regeringen, som dock på grund af det dåliga
statsfinansiella läget ej aflåtit proposition till riksdagen i ärendet.
Skrifvelsen hade emellertid varit remitterad till K. Vitterhets- Historie- och
Antikvitetsakademien, som på det lifligaste tillstyrkt framställningen. Därvid
framförde akademien vissa önskemål. De i landsorten befintliga museerna hade
en synnerligen viktig uppgift dels såsom bildningshärdar, dels såsom platser,
där historiskt forskningsmaterial samlades och bevarades. Särskildt i
sistnämnda hänseende hade staten viktiga intressen att bevaka. Det hade visat
sig, att för ett landsortsmuseum kunde komma en tid, då intresset slappades
eller museet erhöll en mindre kunnig föreståndare. Olägenheter, som härvid
kunna uppstå, kunde motverkas genom statens ingripande - dels genom
statsanslags beviljande, dels genom inspektion. Oeftergifliga villkor för
erhållande af statsanslag borde vara, att museet visade, att
äganderättsförhållandena voro fullt ordnade, samt att samlingarna hölles öppna för allmänheten
på regelbundna tider. Föreståndaren borde genomgå en kortare kurs i
museiskötsel, såvida han ej förut visat sin kompetens. Inspektioner af
landsortsmuseernas kulturhistoriska afdelningar böra verkställas af riksantikvarien
eller genom af honom förordnad person.
1 Se Fataburen 1909 s. 186.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
