Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPSSEDER PÅ GOTTLAND. 153
Dansen.
»Ja sir hur jomfrur si mot unge kala smajke
Ha ma fa hjärtepick, bi slike strik u lajke»
står det i visan, och dansen har också i alla tider varit
bröllopsgästernas a och o. I forna tider var den det äfven för spelmannen.
Fingo de dansande »hjärtepick», så kunde också spelmannen genom
ett par hurrande polskor vid ett bröllop med ens få utrop som
»storspelman». Musiken utgjordes vanligen af 2 fioler. Det var
den äldre och mera tränade spelmannen, som spelade melodistämman,
»primen», och någon af de yngre pojkarna, som han hade tagit i lära,
fick hålla sekunden eller, som det också kallades, fick »ståjte». Var
den yngre något äldre i läran, kunde han också en och annan gång
nu liksom vid de vanliga »laikstäuarna» få gå upp i första stämman
och »spela med». På så sätt tränades de nya spelmansgenerationerna
upp. Den yngre hade där tillfälle att lära sig de många knepen
med upp- och nedstråk, som voro yrkeshemligheter och som gåfvo de
olika satserna deras egentliga »schwung». Men ej heller sekunden
var så rättfram, ty sekundstämman var oftats äfven den genom
tradition utbildad, och i vissa polskor tura primen och sekunden om i
de olika repriserna, så att i en repris den ena har melodistämman
och den andra har sekundstämman och i nästa repris tvärtom.
Utom två fioler förekom äfven klarinetten ofta. De bekanta
Groddarna - de tre bröderna Godman från Grodda i Fleringe, de på sin tid
mest populära spelmännen på Gottland, som i sin iver att få spela
stundom läto oxarna stå i åkern, när bud kom, att det var bröllop
- dessa trakterade hvar sitt instrument: fiol, klarinett och lira.
Liran eller lirepilken var en art nyckelharpa, där man i stället för
stråke hade ett hjul, som fördes med vef och roterade under
strängarna. Äfven en art fagott, »drumben», förekom stundom, och vid
herrskapsbröllop i staden eller i prästgårdarna på landet förekom
redan vid 1700-talets midt klaveret, så som det står i en
bröllopsvisa från 1763:
»Ajn sitar ma sin drumb u bauler ligsum åjkar
An spälar pä fäjol an längan pejpä har
An bräukar fingurlaik -; da skall man tro ha gar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
