Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 P- G- WISTRAND.
11. »Ack kära min broder du tage min häst;
ack kära min fader I skaffen mig präst.»
Den jungfrun hon var en ros.
12. »Ack kära min syster du bädde min säng;
ack kära min moder I hjälpen mig i den.»
Den jungfrun hon var en ros.
13. »Ack kära min dotter du såge ej så,
här ståndar en riddare och hör där uppå.»
Den jungfrun hon var en ros.
14. »Ja roligt det vore bli riddarens fru,
men bättre det är bli herren Krists brud.»
Den jungfrun hon var en ros.
15. Hon bad så till Grud en liten skön bön:
»Ack om jag fick lefva till skogen blef grön!»
Den jungfrun hon var en ros.
16. Juledag så bad hon den bön,
och midsommardag den jungfrun var död.
Den jungfrun hon var en ros.
17. De lade den jungfrun på förgyllande bår,
och fruar och fröknar de krusa hennes hår.
Den jungfrun hon var en ros.
18. De buro den jungfrun till kyrkan fram,
där kommo Guds englar, de sjöngo en psalm.
Den jungfrun hon var en ros.
19. De lade den jungfrun i svartaste mull,
och fruar och fröknar de offrade gull.
Den jungfrun hon var en ros.
3. Bondens jätepiga.
1. Det var bondens jätepiga, hon körde vall,
rätt så väl ändå.
Hon sjunger och hon kvä’r,
rätt så väl som hon kväda kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
