Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 P- G- WISTRAND.
16. När unge ’tinn tittar genom vindgafveln in,
med ära och dygd,
då fick han se Rosa lill’ så hvit om sin kind.
Yi vinner etc.
17. De sade hvarandra så sorgliga ord,
med ära och dygd,
och båda så hastligt föllo döda till jord.
Vi vinner etc.
1.8. På unge ’tinns graf där växte upp ett träd,
med ära och dygd,
det skylde Rosa lills med alla sina blad.
Vi vinner etc.
19. Och uppå de bladen, där stodo guldord:
med ära och dygd,
»Vi äro i himlen, fast vi ej fick va’ hop på jord».
i vinner väl bå’ rosor, och liljor.
l en första uppteckning från 1880 af denna visa sades - vers
l - 6 - »konungen» vara Rosa lills friare, men vid ett några år
därefter gjordt besök hos mor Anna Greta, ändrade hon sin första uppgift
och utbytte »konungen» mot »hertigen». Af visans fortsättning och
slut framgår, att denna senare läsart måste vara den riktiga.
8. Hagborg och Signild.
1. Hagborg kung och Sigar kung,
de begynte sig ett kif,
allt om stolt Signild liten,
hon var så vänt ett vif.
För Hagborg traktade att vinna den allra skönaste.
2. Hagborg drömde sig en dröm om natt,
i sängen där han låg.
Arla om morgonen, när han vaknade,
han sade sin moder däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
