Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÄN MINA VANDRINGSÅR.
10. Julabocken.
1. Göder afton, göder afton bå’ kvinna och man,
vi le’a vår bock till eder här fram.
2. Vi hittade den bocken vid bärgavägg,
där sto’ han så ilsken och rista’ sitt skägg.
3. Vi lägga på bocken en kappa rö’,
det göra vi därför, att bocken ska’ dö.
4. Och somma de höter och somma de slår,
så bocken han segnar till j or’.
5. Vi lägga på bocken en kappa blå,
det göra vi därför, att bocken är grå.
6. Vi lägga på bocken en kappa grön,
det göra vi därför, att steken är skön.
7. Och förr än den bocken blir lagder på bänk,
den bonden han ger oss en hederlig skänk.
8. Och förr än den bocken blir lagder i salt,
den kostar den bonden tu hundrade mark,
9. Men bocken far opp och ristar sitt skägg,
och slår sen sitt hufve i dörr och i vägg.
Jullek, tillgick på följande sätt. Byapojkärna samlades i flock
och gingo omkring i stugorna medförande julabocken. Denna
framställdes af en bland pojkarna, som bar en päls med hårsidan ut. Då
sällskapet kom in i en stuga, började bocken röra sig på alla fyra
och göra apespel och hyss. Under visans gång utfördes de i henne
angifna handlingarna. Till sist lades bocken på en bänk, slaktbänken,
från hvilken han, då sången var slut, rusade upp och sökte under
skutt och krumbukter roa de församlade.
En liknande visa från Öland är tryckt i A. I. Arwidssons Svenska
Fornsånger, d. 3, s. 525 o. f. och en annan, från Bleking, i U. Dybecks
Runa 1844, s. 119 o. f. Den har äfven varit känd i Värmland enligt
meddelande af fru Kristina Berg, f. v. Kruskopf 1846 i Stafnäs församling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
