- Project Runeberg -  Fataburen / 1912 /
30

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och man har ibland förgäfves tillgripit »läsning» för att drifva bort
honom.[1]

Tomten finns öfverallt. Det finns »bastugubbar» och »kölnegubbar»;[2]
äfven i kolkojan uppträder en gubbe i grå kläder och röd
mössa.[3]

Äfven sådana »jordgubbar» kunna vara till stor nytta. Några
kolare, som voro ute vid sin mila i skogen, fingo plötsligt se en eld
i närheten, och då en af dem smög sig närmare, hörde han
»småfolket» prata. En frågade, om soppan var färdig, en annan, om
sängen var bäddad, några talade om milan, som de skulle hjälpa
till med, då kolarna voro hyggligt folk. Hvad det betydde, visade
sig; kolningen gick utan några besvärligheter.

Slutligen ha vi »forsgubben», som är den nu försvunna
bäckkvarnens tomte. Där håller han sträng ordning; en gubbe, som tog
sig orådet före att taga in hästen i kvarnhuset, kastade forsgubben
ut med häst och allt upprepade gånger, tills han uppgaf försöket.
Ibland stannade han kvarnen; på ett ställe skedde det en söndagsmorgon,
och när mjölnaren tittade ned i hjulhuset, satt forsgubben
och höll hjulet med foten och sjöng: »Du signade dag.» Offrar man
tre torsdagskvällar å rad, tredje gången en svart katt, får man höra
forsgubben spela. Det var icke så länge sedan en namngifven dräng,
som vågade försöket, och det lyckades, d. v. s. det var en af
smedspojkarna från det närbelägna bruket, som spelade forsgubbens roll.

Bergfolket.

Inga »troll» ha dock spelat en sådan roll, åtminstone i älfdalingens
fantasi, som bergfolket,[4] och tron på deras tillvaro var ännu
för ett tiotal år sedan mycket liflig. Bergtrollen äga förmågan att
göra sig och allt sitt osynligt, annars likna de i alla afseenden
människors barn; de ha samma utseende, samma sysselsättningar,


[1] Kärre, Landsmålstexter, Kil.
[2] Rudin, Landsmålstexter, Gillberg.
[3] Dräkten växlar i olika berättelser; det kan vara svarta vadmalskläder och grå
eller hvit topplufva och ibland i den senares ställe en rund hatt.
[4] I södra Värmland användes uttrycket »backefolk»; däremot har jag aldrig hört
benämningen »vättar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:45:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1912/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free