Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plötsligt en röst hördes ropa: »Rangela kom hem, Rangula har ramlat
i elden». Nu uppstod ett grufligt buller, den osynliga berggumman
gaf sig af, men glömde i hastigheten kitteln, som ännu skall finnas
kvar, och därför kallas stället ännu idag »kittelgården».[1] En annan gång
kom trollet och bad att få låna
»Fjåckedåcka di, stor kärngås»,
Och när kärnstafven kom tillbaka, hängde en stor smörklump
på den.[2]
Särskildt i Södra Finnskoga, en aflägsen gränssocken mot Norge
med milsvida skogar, har jag fått intryck af en fortfarande frodig
tradition om bergfolket, som här dock stundom fått egenskaper,
okända söderut. En meddelare mötte en gång på skogen en mängd
kreatur, bland hvilka han särskildt lade märke till en vacker oxe.
Så kom där fram en storväxt gubbe, som ställde sig och klappade
oxen, och meddelaren hörde honom säga med dof röst: »Agneta,
hon säger, han är så mager, den här oxen, men det tycker inte
jag», och »i ett blink» var allt borta. Som pojke såg samme man
en gubbe och gumma af jättelik växt, som kommo på själfva
julaftonen och afvisande erbjuden gästfrihet blott ville veta vägen till
»Spiseberg,» där ingen människa bodde. Han mindes, hur han icke
kunde sofva under natten af ifver att få se »de stora fjäten», men
på morgonen syntes intet, naturligt nog, ty sådana varelser lämna
inga spår efter sig. Andra historier förtälja om bergfolkets
förmåga att skapa om sig till verkliga troll, »långa som mastträd»,
men i allmänhet framträda de tidigare framhållna, om människan
påminnande dragen. En meddelare hade en gång mött en brudfärd
af bergfolk på väg till Djäkneliden,[3] »de ha väl kyrka och präst
där, de som vi».[4] En annan gång kungjorde prästen från
predikstolen om kreatur, som blifvit upptagna; de befunnos vara
bergfolkets. En kvinna mötte en gång berggumman med en lång rad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
