Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de föreskrifter, som kunde komma till användning vid kritiska
tillfällen och kritiska tidpunkter. Ibland kunde man också till hjälp- och
skyddsmedel betjäna sig af föremål af olika slag, från stål och
silfverslantar till galgspikar, vigd jord eller ben från kyrkogården.
Gärna rådfrågade man kloka. Frånsedt traditionens mera
fantastiska uppgifter om trollkarlar, som rådde öfver väder och vind
och kunde göra sådana konststycken som att smida ihop skenan på
meden uti en snödrifva eller hugga af järnstänger och därvid låta
grodor hoppa fram, berättelser som tillhöra sägnen, fanns det och
finns väl än »allmogedoktorer» med en vidtomfattande praktik på
hvardagslifvets alla områden. De kunde råda bot på allt i sjukdomsväg,
från tandvärk till huggsår och engelska sjukan, de kunde
»stämma björn» och »ställa af» med vargar, de kunde häfva
förtrollning och skaffa åter förkommet gods. Särskildt var konsten att
»göra åter» stulna föremål högt uppskattad, och den lär icke ha
försvunnit med den gamla generationens »Byggmästar-Per» och samtida.
Mycket blodigt skämt bedrefs säkerligen med vidskepligt folk,
särskildt synas smederna vid bruken mången gång roat sig tappert
på bekostnad af sina socialt högre stående men mera enfaldiga
grannar, bönderna.
De kloke omgåfvo sig också gärna med en nimbus af öfvernaturlig
trollkarlsförmåga och dementerade icke gärna historier om den risk,
man löpte genom att förgripa sig på deras egendom. Så berättas
om en bonde, att han alltid kunde tryggt lämna sitt lass obevakadt,
när han var ute och körde järn åt »bolaget»; alla visste, att en dräng,
som en gång försökt bestjäla honom, måst stå och hålla i
järnstängerna hela natten.[1] En annan »mästare», som var spelman på
ett bröllop och där förolämpades af några af gästerna, hämnades
med att trolla hela bröllopsföljet fulla i ohyra, och en man, som i
ett brännvinsmål vittnat mot en fruktad »klok», gemenligen Räfven
kallad, mistade omedelbart ett af sina kreatur. Tillfrågad om sin
andel i saken, svarade den kloke meningsfullt:
»Den som störer Räfven i hans bo,
Han mister sin bästa ko.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
