Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 N. E. HAMMARSTEDT.
»fästemörs tiggande» först 1819,l ja, en folksedupptecknare omtalar
ännu på 1870-talet, att seden att »gå brustu» då förekom så nära
hufvudstaden som på Värmdö: »Under lysningstiden vandrar fästmön,
klädd i full brudståt, omkring i socknen för att samla gåfvor till
bosättningen. Under färden på sjelfva Vermdö ledsagas hon af en
gammal gumma, som kallas tre skutt öfver skogen. Vid besöket på
de till socknen hörande öarna ledsagas hon af en karl.»2
I de allra flesta orter i vårt land åtföljdes fästmön af en piga eller
gumma. Det förra var t. ex. brukligt på Öland, det senare, som
vanligast förekom, var sed i Dalarna, Närke, Södermanland, Östergötland,
Västergötland och Småland. I sistnämnda landskap kallades den
åtföljande kvinnan »förgångskvinna».3 I Österbotten, där ännu långt
in på 1800-talet äfven förmögna bonddöttrar ej höllo sig för goda
att tillgodogöra sig denna inkomst, följdes den blifvande bruden
vid brudstuguvandringen af en talför gubbe. Själf bar hon dock
åtminstone vid inträdet i husen påsen, hvari gåfvorna lades.4 I
Nyland, där seden att »gå i brudstuga» ännu i slutet af 1800-talet
omtalas såsom fortlefvande inom en och annan socken, åtföljes bruden
af en kvinna, i Pyttis socken kallad »kasu», ett ord som synes vara
identiskt med det finska kaaso, brudsäta, brudfräma. Äfven
led-sagerskan får där del af håfvorna och medför därför sin egen påse,5
något som ock var brukligt i Dalarna och äfven i Södermanland.
o
I några orter såsom i Ångermanland och på Gotland synes
gåfvo-insamlerskan hafva gått ensam.
Vid besöken i gårdarna var fästmön ofta iförd någon särskild
högtidsdräkt. På Värmdö var hon sålunda, såsom vi sett, »klädd i
full brudståt». I Blacksta och Vadsbro i Södermanland var hon i
förra hälften af 1700-talet »mycket grant flätad med smycken och
glitterband i hufvudet».6 På Öland uppträdde fästmön och den
1 R. Hjort, Åse härad (1902), s. 54.
2 H. G. Blumenberg, i Upplands fornminnesförenings tidskrift, b. I, h. 4 (1875), s. 43.
3 Djurklou, anf. arb. o. s.
4 Åkerblom, anf. upps. o. s.
5 A. Allardt, Nyländska folkseder (= Nyland, samlingar IV. Helsingfors 1889)
s. 19-20.
6 Hallman, anf. mpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
