Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BIDRAG TILL DET DUKADE BORDETS HISTORIA. 211
Den franske ambassadörens sekreterare Charles d’0giers berättar
från sitt besök i Stockholm 1634,1 huru Johan Oxenstjerna, då han
var inbjuden till ambassadören, efter måltiden öfverräckte till
densamme »handduken» utan att i början kunna förmås att för egen del
nyttja samma bekvämlighet. d’0giers tillägger: »så stor artighet
visar man här främmande sändebud».
Servetten använd såsom torkkläde för mun och fingrar har
genomgått ett par utvecklingsskeden värda att uppmärksammas. Före
servetternas uppträdande inom dess moderna användning använde
bordsgästerna dukens nedfallande parti såsom torkkläde, hvilket
gjorde att detsamma ytterligt fort blef nedsöladt. Gaffeln hade
ännu ej kommit i något allmännare bruk, utan fingrarna voro i flitig
beröring med maten. En hvit duk räckte ej under en måltid, utan
kunde två, tre, ända till fyra dukar användas. Man åt nämligen i
flera s. k. omgångar, åtskilda af pauser då gästerna voro uppe och
spatserade. Under dessa mellanstunder växlades duk, rätter och
stundom äfven skåderätter.2 Senare fann man det opraktiskt och
oestetiskt att söla ned dukens kanter på ofvannämnda sätt, och
servetter af dukens längd kommo i bruk, så att bordsgästerna längs ett
bord betjänade sig af samma servett. Denna servettens tidigare form
är ej konstaterad i Sverige. I Frankrike var den långa servetten i
bruk ännu på 1630-talet, såsom synes af Abraham Bosses
måltidsscen, fig. 8. Men samma konstnär visar å andra måltidsscener, att
den korta servetten vid samma tid äfvenledes var i användning.
En halflång servett, afsedd för två, uppträdde äfven såsom
mellanform; denna användes då af herre och dam.
Tyvärr äga vi ej några äldre framställningar af svenska
måltidsscener att lita oss till, utan få vi genom bevarade
inventarieförteckningar söka sluta oss till, huru förhållandena här uppe i Norden
gestaltade sig. I Gustaf Vasas fatbursförteckningar för Gripsholms
slott, finner man »bijleggiare» omnämnas först år 1551, då af 19 alnar
1 Charles d’0giers] Dagbok öfver dess Resa i Sverige med franske Ambassadören
d’Avaux. Åhr 1634. Svensk öfversättning 1828, sid. 16.
2 Ett minne*från denna tid lefver ännu kvar i uttrycket »hvad nytt på tapeten>.
Ordet »täpit>, tapet, användes nämligen om såväl väggbeklädnad som duk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
