Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LITTERATUR.
såsom t. ex. i den ur dräkthistorisk synpunkt intressanta
berättelsen: »Hvad Haltniss-Erik fick utstå för sina långbyxor», hvilken
skildring verkar såsom tagen direkt ur lefvande lifvet.
I berättelsen »Dalkullan» begår nog författaren en anakronism,
när han sid. 52 låter en del af de till kyrkan vandrande tänka:
»Ack! när så mycket skönt i hvarje åder Af skapelsen och lifvet
sig förråder» etc. Versen är nämligen lånad ur 1819 års psalmbok
och har till författare J. O. Wallin, som, född 1779, blott var nio år
gammal, när den skildrade händelsen tankes inträffa.
Af speciellt intresse är bokens sista berättelse »Om
Blåkullafär-der», där det utan alla romantiska utsmyckningar redogöres för det
såväl under äldre tider i Dalarna grasserande trolldomsväsendet
som för Blåkullaväsendets senaste uppflammanden i dalabygderna: i
Gagnef och Mockfjärd år 1858 och i Floda år 1872. Dessa till stor
del på direkta meddelanden från allmogen grundade skildringar
komplettera på ett lyckligt sätt förut befintlig litteratur i ämnet.
L. Elg.
Gustaf Upmark, Gustaf Vasas hof. En studie. Stockholm 1912.
Cederquists grafiska aktiebolag. 8:0.
Ofvan anförda studie öfver hofvet under Gustaf Vasa, med
hvilken författaren sistlidne vår disputerat, är en redig och
öfver-skådlig framställning af det problem han uppställt till lösning.
Under Gustaf Vasas första tid hade förvaltningen ej kunnat vinna
stadga, ty hela statsmaskineriet hade ännu ej kommit in i sina
gängor efter frigörelsekriget och följande upprorstider. Efter tyska
mönster - för hvilka förebilder dock här saknas en redogörelse .-
söker man i Sverige år 1538 och följande år att organisera en från
hoftjänsten skild statsförvaltning med egna ämbetsmän. Konungens
lifliga lynne och initiativrikedom samt väl ock bristen på skoladt
ämbetsmannamaterial i tillräckligt antal gör det i längden dock ej
möjligt att i Sverige omplantera de främmande
statsförvaltningsformerna. Man återgår till det personliga regementet med konungens
person som såväl förvaltningens som den politiska styrelsens cent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
