Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 N. E. HAMMARSTEDT.
allt ined jämnmod i det stundande äktenskapet. Man förklarar
nämligen denna björnfigurs uppträdande sålunda: En äkta man hade
för ovana att alltid brumma öfver sina husliga förhållanden. Till
straff förvandlade honom hans svärmor till en björn, och såsom
sådan måste han i hela tio år följa en björnförare, tills han omsider,
när han förevisades vid ett bröllop, plötsligt återfick mänskligt
utseende och talförmågan. Erfaren genom sitt eget öde höll han nu
ett varnande tal till brudgummen.l Det spår vi här anträffa af
den gamla bröllopsritualen är således i hög grad utplånadt och
om-danadt. Mera rituellt kynne företer emellertid den en björn
representerande mannens roll i de orter af norra Tyskland och Schweiz,
där han vid bröllop uppträder klädd i ärthalm såsom »der
erbsen-bär». Denna bröllopsbjörn ledes af en »smed». I synnerhet
framträder dock den rituella karaktären, om vi uppsöka denne »erbsenbär»
i ett annat sällskap, nämligen i fastlagsupptågens larmande följe.2
I Egerland i Böhmen ledes under fastlagen en i halm förklädd
person, kallad »fastnachtbär», från hus till hus och bjuder härunder öl
ur en kanna, som han håller mellan framtassarna. 3
I södra Wiirttemberg utgöres fastlagsbjörnen af en halmfigur,
iförd ett par gamla byxor. I halsen på denna figur har man dolt
en färsk blodkorf eller en med blod fylld blåsa. Efter att en
formlig dom uttalats, halshugges denna figur och blir sedan på
askonsdagen begrafven vid sockenkyrkan. Detta kallades »die Fastnacht
begraben». Stundom händer ock, att halmbilden nedgräfves i
gödselstaden eller kastas i något vatten.4 Då denna »erbsenbär» under
fastlagen utan allt tvifvel är ytterst nära besläktad med den
»erb-senbär», som uppträder vid bröllop, och denna åter måste vara
identisk med den svenska bröllopsbjörnen, följer däraf, att vi äfven i
denna folksedsföreteelse möta samma förhållande, som jag i
»Kvarlevor av en Frösritual» (s. 510) påvisat, nämligen att de hedniska
1 N. Jahn, Volkssagen aus Pommern u. Rugen. Berlin 1890, anf. i A. Wien, Die
Insel Rugen, 1912, s. 15.
2 E. H. Meyers Germ. Mythol. (1891) s. 213.
n Reinsberg Diiringsfeld, Das festliche Jahr, 2 uppl. 1898, s. 84; A. John, Sitte,
Brauch und Volksglaube im deutschen Westböhmen, 1905, s. 41-42.
4 Mannhardt, Wald u. Feldkulte I (1875) s. 410-411.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
