Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5STORA ROFVOR OCH LÅNGT LIN.» 159
Ogräset i elden,
linet på fälten.1
I Meiningen sprungo flickorna nakna rundt kring linfältet
sjungande:
»Flachs, du solist nicht eher bluhn,
Bis de me giest an meine Knie,
Flachs, du solist nicht eher reife,
Bis de me kannst an Hals gegreife.
»2
Lin du skall icke blomma förr
än du når mig upp till knäna.
Lin du skall icka mogna förr
än du kan slingra dig om halsen på mig.
T Lillryssland slår man midsommarafton ned en påle i jorden,
virar om den med halm och tänder så eld på densamma, hvarefter
bondkvinnorna kasta björkkvistar in i elden med orden: »Måtte mitt
lin bli så högt som denna gren»,3 och i Schwaben brukade man sjunga:
»Sankt Johanns Segen, Sankt Johannis välsignelse,
Lass mir mein Werg gif att mitt lin
Drei Ellen läng werden, må bli tre alnar långt,
Bollen wie Baumnuss». med fröknoppar som valnötter.
Såsom vi sett anknyta sig till linodlingen en mängd bruk af
mer eller mindre ålderdomlig prägel, af hvilka många taga sin
början långt innan fröet lagts i jorden. De flesta af dessa bruk
anknyta sig hos oss här i Sverige till fettisdagen, då det på sina hål]
ännu alltjämt är vanligt att åka långt lin. Frågar man ute på
landsbygden, hvarför man så åker, kan det väl hända, att man får
till svar, att det sker endast för att ungdomen skall ha roligt, eller
att det är ett gammalt bruk eller rabbel, som man ej har reda på,
försåvidt man ej upplyses om, att det är en »historisk religiös cere-
1 I. B. Holzmayer, anf. arb. S. 63.
2 E. H. Meyer, anf. arb. S. 226.
8 W. Mannhardt, anf. arb. S. 512.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
