Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>STÖKA ROFVOR OCH LÅNGT LIN.»
växt därjämte äfven förorsakar stort besvär med rensningen. Vi
hafva förut framhållit eldens lifsbringande, renande och skyddande
förmåga; antagligt är att de fordom vid åkningen förekommande
blossen också haft en liknande betydelse. Efter verkställd linfrösådd
brukade man ju äfven slå flinteld öfver åkern. Åkningen
beledsagades därjämte äfvenledes af vissa besvärjande formler, hvilka ofta
slutade med den mindre välvilliga önskan om att »lort (- ogräs)
och skävor» måtte komma till grannens. Ett särskildt besvärligt
ogräs är »hörkara» (Vgtld) som liknar linet.
Ju grundligare och mer halsbrytande åkningen kunde göras, ju
högre, uthålligare och kraftigare man skrek, ju flera skällor och ju
större bloss man hade, dess bättre ansåg man sig också ha uppfyllt
sin plikt, dess större förhoppningar hade man om en god skörd.
Och tyckte man sig så hafva åstadkommit ett godt arbete, sådde
man också mycket lin i hopp därom. Men det gällde att vara den
första i åkningen, ty den som kom längst drog det längsta linet åt
sin gård, det var därför en allmän täflan om hvilken som skulle
kunna draga det längsta linet till sin gård, kunna tillförsäkra sig
den största växtlighetskraften och hindra dess öfverförande till
grannarna, och därför ropade man också ihärdigt: »Långt lin på våra
åkrar men inte till grannens!»
o
»Åka stora rofvor och långt lin», hvilken sed numera ofta
betraktas blott som en glad vinterlek, hvars egentliga innebörd under
tidernas lopp blifvit af glömd, torde således en gång i tiden hafva
varit en verklig kulthandling, en akt af homöopatisk
vegetations-magi, som ursprungligen utförts för att genom inverkan på de i
naturen inneboende makterna magiskt befrämja årets linskörd. Den
fastlagstisdagen ännu förekommande seden att åka långt lin utgör
alltså ett minne af en primitiv fruktbarhetsrit, som i långt aflägsna
tider utförts i syfte att framkalla en god linskörd, för att linet skulle
bli långt, starkt och hvitt eller som det heter i visan:
långt som tömmar,
segt som sin j or,
och hvitt som snö.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
