Fataburen / 1913 / 221 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Voro bägge träden färska, passade man in ett torrt stycke, såsom
här, till härd.[1]

Fig. 50. Vefdrill. Medelpad. Teckning af P. Hertzell.

Fig. 51. Vefdrill. Värmland. Teckning af A. T. Byberg.

P. 93. »En tog en torr björkkubb, gjorde ett hål i den, det
blef med tiden allt djupare; sen tog man en hassel- eller oxelpåk
och gned omkring i hålet. Ofta satte en påken på en borrsläng

Fig. 52. Vefdrill. Gauchosindianerna, Brasilien. Efter E. B. Tylor.

Fig. 53. Vefdrill. Jämtland. Teckning af Jöns Bromée.

eller näver, och så var det till att vrida, så det rök om’et. För att
lättare få eld, fylldes hålet med fnöske, som en fick ur gamla ruttna
björkstubbar, och så fick en hjälpa under med hyfvelkaser och tocket
hvad en hade. Men hade man en olycka med kreaturen, då satte en
vridelden midt i fähusdörren och hade hålet i själfva tröskeln. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>