Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES LINNMAN.
Fig. 14. Mjölkstågu.
Fig. 15. Mjölkstågu.
längre som mjölkstäfva utan som »kalistäfva». Den är nämligen
bekväm vid utfordringen af kalfvar, då den kan hängas upp på
kätt-balken. Pip eller rörligt »fattan» synes icke ha förekommit på stäfvor.
Stäfvorna voro i regel lika stora och rymde cirka 21/2 kannor. (Stäfvor
användas stundom försedda med skaft för att hämta upp vatten ur
källor eller grunda brunnar. Dylika stäfvor kallas »ös-skoar».)
Samtidigt med kopparbunkarna kommo i stäfvornas ställe
»mjölk-kittlar» af koppar eller någon gång af mässing. De rymde upp till
3 kannor och voro försedda med »fattan» af järn. Formen hade
gifvit anledning till namnet kittel.
Mjölksilar. De äldsta nu kända mjölksilarna voro gjorda af
hästtagel. Silduken var väfd som tvåskaftväf med dubbel varp och
dubbelt inslag. Duken var fållad och fållen sydd
med en remsa af enbark. Själfva silen utgjordes
af två tunna och breda ringar af gran eller fur,
mellan hvilka duken fasthölls därigenom att den
ena ringen träddes utanpå den andra. Denna sil,
som för öfrigt kallades »silsikte», utträngdes af
blecksilar med mässingsduk.
En omständighet finns emellertid, som talar
för att silar af annan typ förekommit längre
tillbaka i tiden, ehuru ingen nu minns deras
användning. Det finnes nämligen en apparat, som ser ut som en stäfva
med en pip i bottnen, fig. 16, och som användes som tratt, när man
Fig. 16, Tunnsil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
