Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
och geografiska fördelning, och hvad namnhistorien beträffar står
den i intimt beroende af växtgeografien. För det andra måste påi
pekas en särskildt för ett svenskt namnlexikon kännbar brist, att
den dialektala grupperingen af namnen på nordisk och framför
allt på svensk botten icke tillräckligt uppmärksammats tröts dess
utomordentliga vikt såväl ur växtgeografiska som språkhistoriska
synpunkter. Hvad våra grannländer beträffa, borde Norge och
Danmark uppförts särskildt vid namnförteckningen, och man saknar
där så viktiga arbeten som Feilbergs Ordbog över jyske almuesmål
liksom de viktigare dialektarbetena öfver Finland, hvarjämte för liten
hänsyn tagits till den betydelsefulla hjälp som danskt och
isländskt-norskt fornspråk erbjuder (hvarken Kalkars Ordbog til det reldre
danske sprog eller Fritzners Ordbog över det gamle norske sprog finnas
citerade, ehuru flera exempel kunde anföras, då där förekommande
ehuru obeaktade ålderdomliga former vore af betydelse för
framställningen). Hvad Sverige vidkommer finnes mycken viktig tryckt
dialektlitteratur, som icke utnyttjats, förutom den stora mängd i
manuskript liggande. En geografisk gruppering af materialet borde vidare
ha gjorts jämte den som nu finnes efter författare och namntyper. Men
på denna punkt har författaren genom sin underlåtenhet att så
långt möjligt söka särskilja folkspråkets namn från lärda
benämningar i stort sedt försummat att utnyttja äfven hvad den citerade
litteraturen kunnat ge. Endast sporadiskt finnas
landskapsuppgifter vid beläggen, och att slå upp författarnamnen i registret är
en för omständig procedur härvidlag, förutom att de olika
land-skapsflororna långt ifrån alltid hålla sig till provinsens egna
benämningar. Frånsedt om man skulle vilja lägga större vikt vid
ett folkligt än vid ett på lärd väg uppkommet namn, blir det ej
sällan af mycket stor betydelse icke endast ur historisk synpunkt
utan äfven för namnets förklaring samt för valet af till
riksspråk-ligt bruk lämpat namn, hvilken utbredning namnformen har. Må
det här tillåtas mig att dröja något vid ett exempel. Vid
diskussionen om namnet blåklint för Centaurea Cyanus och rödklätt för
Äg-rostemma Grithago anför författaren en massa belägg och namnformer
och afvisar säkerligen med rätta samband med det tyska Klette,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
