Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 LOUISE HAGBERG.
Ingen enda står till finna
Som den riktigt-kunde binda
Ingen fältskär är för hand.
Tälj till spjälkar, sök ett snöre,
Trasor till för några öre.
Jag vill ta mig saken an.
Smörjor, salfvor, plåster, dukar
Utan annat smått man brukar,
Stundom äfven hjälpa plär.
Dock - hvad hör jag någon säger:
Benet ingen fara äger
Brottet ej så farligt är.
Jag blir glad–––- Ja hör hvad lycka:
Med en liten käpp och krycka
Skall hon kunna hulpen bli.
Straxt ett par ehuru svaga,
Jag till hennes säng vill laga,
Att jag henne frisk må si.
Att du då ur säng må slippa
Och ännu på golfvet trippa
Jag dig dessa styltor ger.
Och skall stads min önskan vara,
Att din fot i sliker fara
Aldrig- måtte råka mer.»1
Käppen och kryckan äro i allmänhet små prydliga tingestar,
ofta af förgylldt silfver, elfenben o. s. v. och sirligt uppfästade på
med guldspetsar kantade små hyenden af siden, sammet m. m. Ibland
händer det äfven att andra föremål fått följa med såsom en liten
sabel och annat. Den här fig. 4 afbildade är efter klockgjutaren
1 Skrifter utg. af Svenska litteratursällsk. i Finland. XLI. Jakob Tengströms
vittra skrifter i urval. Helsingfors 1899. S. XXVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
