Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LITTERATUR.
tillfällen farliga att uttala. En dylik försiktighet hafva ock
sjömän iakttagit beträffande för-ut om fartyget belägna känningar,
öar, holmar och stränder: dessa fingo ej nämnas vid namn för
att ej uppväcka motvind (s. 36 f.). I stället tillgrep man vissa
ersättningsuttryck - noa-namn enligt författarens terminologi -,
hvilka »synnerligen ofta innehöllo ord som betecknade lokaliteternas
utseende från den plats betraktade där tabu borde iakttagas» (s. 37).
Ett dylikt »noa-namn» är enligt författarens åsikt Blåkulla, d. v. s.
det blå berget, och ett sådant är äfven det från tyskt tungomål
lånade, redan från 1506 kända namnet Jungfrun, om hvilket Olaus
Magnus 1555 uttryckligen förklarar, att sjöfolk använder denna
benämning om den nära norra Öland liggande ön »för att undvika
dåliga förebud och storm på hafvet». Redan vid 1500-talets ingång
har namnet Jungfrun uppkommit såsom ett ersättningsnamn för
ett annat.
I sitt sjunde kapitel öfvergår sedan författaren till en
redogörelse för »traditionerna om ön Jungfrun eller Blåkulla» för att i det
därnäst följande skrida till en sammanfattning af sin framställning
i dess helhet. Den resumé jag här redan förebragt torde göra ett
vidare ordande om detta sista kapitel onödigt. Enligt det förra af
de bägge kapitlen, i hvilket författaren samlat alla märkligare äldre
uppgifter om Ön alltifrån Olaus Magnus till Crailius, skulle
namnet Blåkulla på ön i Kalmarsund finnas litterärt fast all dt först 1623
(s. 45, jfr s. 5). Trots sin särdeles omfattande materialsamling har
författaren emellertid här förbigått ett viktigt vittnesbörd, hvilket
anträffas i Lassota’s von Steblau dagbok. För den 5 maj 1593
skrifver den österrikiske diplomaten följande, hvilket jag här anför
oaf-kortadt på originalspråket: »Nicht weit von dieser Insel (Öland) ligt
an dem festen land (!) in Schweden der Berk Blawkulla, so man die
Schwedische Jungfraw nennet, den die Schiffleut zu verhiiten, das
dem SchiiF nicht etwa ein ungltick begegnet, wollen nicht zulassen.
wen man furuberfehrt, das man ihn bey seinen rechten namen,
Son-dern allein die Jungfrau nennet, pflegen auch, wen sie daselbst
herumb fur Anker liegen, demselben etwas zu verehren, und dasselbe
in die See zu werfen, Alsz da ist, Handschuch, Seilennessel, giirttel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
