Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LINELS ODLING OCH BEREDNING. 15
dän förde dem till örat. Gåfvo de då ett fräsande ljud ifrån sig,
voro de som sig borde. Var detta däremot ej fallet kunde de ej
användas som utsäde.
Linet blef sedan i allmänhet färdigt att upptagas något före
sädesskörden. Tiden för linskörden kunde dock variera rätt mycket,
allteftersom man fäste hufvudvikten vid att få extra fint lin eller
fullmoget frö. I förra fallet ägde skörden oftast rum redan före
midten af augusti månad, i senare fallet fick linet vanligen stå kvar
till tiden för hafreskörden, ofta ända framemot midten af september.
Någon gång under särskildt tidiga år kunde det äfven hända, att
linet blef färdigt att upptagas redan före Olof, d. v. s. i slutet af
juli månad. Man hann då röta det samma sommar, hvilket annars
ej var fallet. Det ansågs moget, när det hunnit »bastå» (basta\
d. v. s. när tågorna blifvit så starka, att man kunde lösgöra dem i
ena ändan af strået och sedan draga af dem utefter hela strået, utan
att de brusto. Upptagandet af linet skedde alltid för hand. Detta
gick så till, att man ryckte upp några strån undan för undan och
lade samman dessa, tills man fick en hand full, ett s. k. näftag
(nwvtag). Sex sådana näftag lades därpå tillsammans i sicksack med
rotändarna ofvanpå hvarandra och sammanbundos med några
linstrån. Man fick så en tissa (tisd). Sedan allt linet uppsamlats i
tissor, sattes det upp till torkning. Detta skedde antingen genom
att hänga upp tissorna på en hässja, vanligen endast på tre stänger,
eller genom att »snesa» dem, hvarvid man först reste en tissa mot
snesen (en i marken nedstucken stör), band fast axänden vid denna
och därefter trädde på ett antal tissor, liksom man ännu förfar vid
snesning af hafreband.
Så fort linet torkat, skulle det repas (dra-ta-knvpari). Härvid
begagnade man sig af en linkam (ligkam), ett med järntaggar
försedt, kamliknande instrument, fig. 1. Repningen ägde rum antingen
på åkern invid hässjan eller vanligen på ett ladugolf eller annan
jämn plats, där fröhusen lättare kunde hopsamlas. Linet bands
därpå åter samman, men då i större knippen. Äfven fröbusen
till-varatogos omsorgsfullt och förvarades under hösten och vintern i
härbret. Först på våren, strax innan sådden ägde rum, kaflade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
