Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en jólaveitzla, och till det ändamålet måste han på den ort, där han
ämnade »dricka jul», erhålla särskildt rikliga naturagärder; de heta
jólagjøf och nämnas som en konungen tillkommande gärd. I Sverige
har förhållandet förmodligen varit liknande. Naturaprestationerna
öfvergingo sedermera till en penningskatt: »Julagestning iiij mrk.»
uppföres på Gustaf Vasas tid i rikets räkenskaper.[1] Julgåfvor in
natura erhöllo äfven andra underordnade tjänstemän, särskildt
prästerskapet, som erhöll offer. För dylika halft frivilliga afgälder som
julkosten synes man särskildt ha räknat på den vid de stora helgerna
stegrade frikostigheten. Äfven dessa naturaprestationer förvandlades
tidigt i penningar. Redan i den skånska stadsrätten från slutet af
1200-talet heter det:
tha a giælkare thiuf at halde fore paske peninge och fore iule peninge.
(IV, 11.)
Hur segt ett bruk, äfven sedan lagen längesedan upphäfts,
kvarlefver, visas däraf, att häradstjänaren, som hade häradshäktet omhand,
ännu för en mansålder sedan i Vemmenhögs härad vid julen gick
omkring och erhöll en kappe säd i hvar bondgård.[2] De
naturaprestationer, som varit bundna vid julen, ha naturligtvis icke varit fästa
vid en viss dag; det ligger i sakens natur, att de bringas kort före
julens och julgillets början.[3]
Däraf kommer vanan att ge gåfvor om julen, som stärkes af den
rikliga tillgången på mat och dryck och den naturliga frikostigheten
vid helgen. Grannar och vänner skicka hvarandra julbröd och julöl
att smaka. Seden lefver kvar ännu som jultiggeriet på landsbygden.
Den kan lämpligen benämnas med det gamla namnet julkost.
Därjämte förekom den från utlandet importerade seden att utdela
gåfvor på den julianska kalenderns nyårsdag. Den förekommer
redan i de isländska sagorna och härstammar från den romerska
Kalendefesten med dess gåfvor. Söder om Östersjön synas under
medeltiden blott nyårs-, ej Julgåfvor vara bekanta. Nyårsgåfvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
