Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAT OCH DRYCK. 69
midten af kakan. Därigenom hade man fredat det för trollen, så
att man kunde vara säker på att det blef ordentligt bakadt. I
stället för fint bröd använde man icke sällan s. k. »kafringar», som
bakades af kornmjöl och potatis. Dessa slog man upp mycket höga,
hvarefter man medelst en tråd skar af dem på midten. På så sätt
blef det två kakor af en.
Vid de stora högtiderna, framför allt då julen stundade eller då
gillen skulle afhållas, bakade man dessutom en massa småbröd af
hvete. Bland dessa förekommo i regel alltid klenäterna. Längre
. .
fram började man jämväl att baka pepparkakor. Äfven tunnbrödet
användes någon gång, men detta var icke af den sort, som
begagnades längre upp i landet.
Brygden förrättade man alltid själf. I hvarje by fanns
vanligtvis ett mälteri eller »malttorra», där man själf tillverkade maltet.
Samtliga åboar odlade rätt mycket korn och af detta användes icke
ringa mängder till hushållet, dels i form af mjöl, dels ock som gryn
och malt. Icke minst af det senare åtgingo afsevärda mängder.
Äfven humle odlade man, och detta icke allenast för eget behof,
utan en hel del bönder i Göinge hade så stora humlegårdar, att de
kunde fara utåt bygderna, framför allt nedåt den skånska
slättbygden, att försälja af varan.
Svagdricka fick icke saknas i gården, åtminstone om det var
något med denna, vare sig vinter eller sommar. På bordet i
dagligstugan stod alltid en träkanna, innehållande sådant, och när man
var ute på slåtter eller skördearbete, hade man alltid »drickakanna»
med sig. För att icke ölet eller svagdrickat skulle erhålla bismak
brukade man tillverka dessa kannor af enestaf. Icke sällan gjorde
man själf sådana. Hemslöjden var under sagda tid icke utdöd, utan
var denna flitigt i gång under de långa vinterkvällarna. Vid
gillen och högtider använde man i regel tvenne slags öl, nämligen dels
starkölet, som var mycket starkt och mäktigt, dels ock tunnölet,
som var en sämre sort. Husmödrarna ansågo det i regel som en
stor konst att kunna tillverka ett godt Öl. Framför allt när bröllop
hölls i en gård, brukade man göra ofantligt stora tillrustningar.
Till ett sådant åtgick i regel flera tunnor Öl samt en hel mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
